morhontass

Dagen idag, började inte så bra. Jag var tröttare än trött, trots att jag sovit på fäboden, och sluppit åka bil. Jag låg i sängen och åt smörgås och drack kaffe, och tänkte att livet nog skulle bli roligare om en stund. Det blev inte roligare, tvärtom.

När jag eldar i pannmuren för att få varmvatten till att diska mjölkledningen med, värmer jag först upp, en liten skvätt, som jag ska ha att tvätta kornas spenar med. När jag tagit det, fyller jag grytan till lite mer än hälften. En vattenslang hänger behändigt intill som man lägger över kanten och väntar.

Just det, man väntar om man har något vett i huvudet, jag har det inte.

Jag lider av att jag alltid måste göra något, aldrig stå stilla, vid vattnet brukar jag faktiskt göra det för det tar inte långa stunden, innan det är klart.

Men nu fick jag krypningar i benen av att stå där och glo, så jag tänkte att jag går och matar fåren och kvigorna bakom ladugården. Det skulle vara en lagom lång stund, sedan skulle vattnet vara klart.

Under den korta stund jag var borta, hann jag glömma vad min huvudsyssla var och vad gör jag? Börjar mjölka korna!!!

Jag har tre maskiner, det tar en stund- ganska lång, märkte jag att få på alla. Det som tar tid är ju tvättningen av spenarna, och jag mjölkar ur en skvätt i en paddel för att kolla så ingen juverinflammation ligger och ruvar. Sedan ska det torkas torrt innan maskinen kommer på.

Den första kossan är skapligt elak, hon tänker ta livet av mig varje dag, och har gjort sönder mina glasögon en gång. Och krökt bågen flera gånger! Nu tar jag av dem när jag ska mjölka henne. Hon tar en stund extra att få på.

De andra två tog ju också sin tid och när jag väl fått på alla tre, tänkte jag mig ut och ta ett bloss, det tillhör morgonrutinen.

Ve och fasa och förbannelse, vad får jag se??

Pannmuren fullständigt översvämmad, vatten hade runnit ut på vedförrådet, men inte nog med det! Fanskapet hade VÄLT! Tippat bakåt! Inte ramlat omkull helt, men bra nära!

Tredje benet har sedan urminnes tider, balanserat på en vinglig sten, som inte ens är platt, den är toppig liksom. Om man ska ställa en pannmur rakt, varför tar man då inte en platt sten, utan en som är helt missformad?? Det är bara bonden som gör på det viset! Av tyngden av allt vatten, vickade idiotstenen naturligtvis.

På något sätt hade det kommit in vatten i själva eldstaden och det blev ett elände att få fart på någon eld. Trotts ihärdig användning av tändvätska och torrt småträ, så ville det bara glöda! Jag fick absolut och totalt panik.

Men som genom något konstigt under, hade jag kokvarmt vatten, lagom tills jag mjölkat klart.

Där tjurarna går är stenmuren trasig så de kan kliva rakt ut, om det inte varit för en eltråd som är dragen innanför. Väldigt bra är det att de inte går ut, och inte heller kalvarna. Nu är jag full av ironi.

De äckliga oklippta fåren är där och springer in och ut för att stjäla all mat de kan hitta, och de river med sig eltråden, som de inte ens känner i den väldiga ullen. Häromnatten hade småkalvarna gått ut genom det trasiga staketet och hittat sina mammor. De går annars med en sjuk ko, som låter dem dia. Men det är klart att mamma är ju ändå bäst.

De hade diat så skiten stod som en blöt kvast ur deras rumpor och jag arresterade dem, innanför gärdesgården, vid min stuga. Sedan drog jag dubbla trådar på elstängslet, för att de inte skulle kunna gå ut igen, när jag släppte dem i rätta hagen, dagen efter, när deras magar lugnat sig och de fick äta igen.

Stig- killen som tillsammans med sin fru- sköter rulljansen med besökande turister, hade haft mysigt sällskap hela dagen av de små kalvarna! Några barnfamiljer var på besök, och det var naturligtvis ett glädjeämne för barnen att få klappa en livs levande liten kalv.

Kalvarna hade skött sig exemplariskt, och när jag kom tillbaka på eftermiddagen, var Stig ifärd med att stänga igen hantverksladan för kvällen. Precis när han vände ryggen till, hade en av kalvarna klivit in i "sommarköket", det utrymme som härbärgerar allt som behövs för att kunna sköta ett hushåll och kaffeservering.

Väl inne, rörde det tydligen om, i den välfyllda magen, och kalven hävde ur sig, som det såg ut iallafall- hela sitt innehåll. Det var alltså flytande, helt flytande.......

Det fina gamla trägolvet var strax täckt av en ljusgul sörja och stanken var verkligen fulländad.

Man kan säga att ungen är av det moderna slagen- äter ute och skiter inne....

Igår besökte jag Lilledotter, på hennes jobb i lantbruksskolans ladugård.

Där vill jag jobba, det säger jag bara. Dra lite dynga här och där, trycka på någon knapp, sitta vid datorn...mjölkar gör roboten, det verkar vara ett jobb som passar mig precis.

Jag sms:ade bonden idag: "Om inte fåren dör snart, byter jag jobb"!

"vadå"? kom det tillbaka.

Jag berättade om att de släpper ut tjurarna och kalvarna, det korta sms:et innhöll mer svordomar än vettiga ord. När jag skickat iväg det, slog det mig att det inte var det värsta så jag skickade ett nytt:

"Och pannmuren välte och tog in vatten, så jag har gjort eld med knäna hela morgonen"

Svaret kom direkt:

"Jag är hos dig, i mina tankar!" Och så en liten glad gubbe som avslutning.

Jag skickade en gubbe som gjorde en ful min tillbaka.

Nähä, nu är det dags att samla ihop sin lekamen igen, vi ska åka till Rättvik och äta på Hantverksbyn, sambon och jag. Han tar mc:n så jag kan åka direkt till jobbet sedan.

Behöver vara ledig snart....jag var ledig i onsdags, det känns som en evighet.....