morhontass

Förkylningen hänger i, den tänker inte ge sig! Är trött, och jag vet inte hur jag ska vakna om mornarna. Annars är jag förhållande vis piggelin i svinottan, när andra vill sova, men nu går det liksom inte att komma ur sömnen.

Igår fick jag tillbaka min lilla röda, rara bil. Med motorvärmare inkopplad, trodde vi iallafall. Men den fungerar ju inte! När jag skulle åka hemifrån i morse, upptäckte jag att bilen var kall, och kupévärmaren hade inte heller gått. Nåja, det var inte mer än -13 grader, så bilen stönade igång, och fick stå på tomgång medan jag gav hästarna frukost.

Man kan säga vad man vill om Volvo, men vinterbilar kan de göra! På några få minuter är bilen varm och körklar! Om jag kallstartar picupen, är jag framme på jobbet innan den ens hunnit bli aningens aning varm. Well well, Lilledotters fästeman ska leta felet imorgon, hoppas att det går att lösa, för det är inte roligt att tanka och räkna bränsleförbrukning! LITE hjälper det ju till att varmstarta bilen!

Jag tänkte att det kanske var nåt glapp i sladderiet, här hemma, att något inte funkat, jag ville så gärna tro att felet var enkelt. Så när jag kom till jobbet, kopplade jag på nytt sladdarna, tryckte kontakten i väggen i fjuslidret, och poff så slocknade halva byn!

Där stod jag i nermörker, och såg framför mig en hel morgon, när jag måste leta säkringar som gått, innan jag kunde börja mjölka. Jag trevade mig ut, och in igen, i mjölkrum och motorrum där propperiet sitter. Fick fatt på ficklampan, som jag vet EXAKT var den är- för att jag har ficklampa på telefonen, det minns jag aldrig!

För en gångs skull, började jag nysta i rätt ände-jag skruvade bort fronten till jordfelsbrytaren först av allt! Jag kunde ylat av glädje och dansat runt i mina stövlar, för det var den ena av de två brytarna som hade löst ut. Med en glad snärt, var den påknäppt igen, och ljuset flödade runt både mig och korna i ladugården!

Jag släppte ut de sex, som står inne om nätterna, de sk högmjölkarna! I mina ögon är de kor som är på väg att sinläggas, men det beror bara på vilka mått man mäter med! Det är bondens kor, så det är bonden som bestämmer vem som är hög eller lågmjölkare! Tur för dem, jag hade slaktat hela bunten, för de kostar merän de smakar! Fast de är ju fina att se på, iallafall några av dem.

Jag släppte in det andra gänget, mjölkade dem och gav dem mat, ut med dem igen, och in med de första! Lite pyssel är det, och lite energi och tankeverksamhet går det åt, det är därför jag varje morgon äter havregrynsgröt, även om den står mig upp i halsen!

Allting flöt fint, det var mysigt och roligt, inga incidenter! Jag gjorde rent i pojkrummet, dvs uterummet där två skapligt stora tjurkalvar går, tillsammans men bocken Irené! Fast han kallas numera för Ingvar! Men han heter Irené på riktigt...

Jag matade utedjuren, gav dem vatten, eftersom källan verkar ha frusit, då kom ett sms från bonden! Vi har inte pratat så mycket på några dagar, jag har känt mig lite sur, liksom!

"Vill du ha mat innan du åker, när då, isåfall?"

Bara det att han skriver utan förkortningar, visar att han är nervös på mig!

Först svarade jag inte, men när jag sedan gick över ladugårdsplanen, stack han ut huvudet genom dörren: "Kom in och ät nu", sade han men jag svarade att jag hinner faktiskt inte, jag har en hel del att uträtta, när jag åker ifrån honom. "Men jag har gjort gratäng, den står i ugnen redan, den är klaaaar! Kom nu, du måste ju iallafall äta!"

Under en sekund eller två, trodde jag att tårarna skulle komma på honom, så jag skyndade mig att svara att "Okay, jag kommer!"

När jag kom in i köket, började jag med att skotta fram en stol, bland alla tidningar och annat skräp! "Nej nej" sade han, "vi sätter oss där uppe!"

Jag tänkte att nu är det allvar iallafall, innan man blir bjuden upp på övervåningen, skall det till en del.

"Du får ta vatten i toaletten", sade han och gav mig ett glas!

"Tack" svarade jag, "men har du inget i kranen?"

"Inte i köket, det har frusit, men på toa kan har du ju tre alternativ, duschen, toan eller handfatet!"

Jag valde handfatet...därefter klättrade jag upp för den branta smala trappan, som man måste vara absolut nykter för att ta sig upp och ned i!

Men å, sedan blev jag rörd!

Han hade dukat så fint, tänt två levande ljus, varsin sopptallrik med sked och en form, som såg rätt brännd ut, med gratäng! Det var rökt kött, hemmakött-blomkål, lökar av olika slag, grädde och jag vet inte mer, men det var otroligt gott! Säga vad man vill om min bonde- men mat- det vet han hur man lagar!

Han frågade om jag tyckte om enbärsdrickan, som jag fått en kvartin av, dagen innan. Jag svarade att den var god, så han skuttade ned och hämtade en hel sjuttiofemma.

Jag undrade om det var någon alkohol i, och han sade att han trodde att den höll minst 12%. Hoppsan, inte värt att dricka av när man ska köra bil, så jag får spara den för hemmabruk!

Han berättade att någon hade köpt av den på julmarknaden, och börjat lalla och tralla, som bara den! Så det kan bli! God är den iallafall!

Nu ska jag gå ut och ordna lite i hästhagen, sambon ska köra ut en ny bal till dem. Skönt att det är mildare!