Äntligen fredag- igen!
Igår hade bonden ett sällskap på besök, det var elva avbytare som skulle ha träff, de hade läst om hans fäbod på Milkos mjölkkartong! Festligt!
De handlade lite på loppiset- en kvinna utbrast: "Men det HÄR var billigt! En skjorta och ett husdjur för endast 20
kronor!"
!
Hon hade kunnat bli skrämd för livet men tog det som naturligast i världen.
Jag har sovit borta halva veckan. Sover lite för länge där i mitt mörka härbre. Det är så härligt att vara där, särskilt innan läggdags, när jag sitter på brokvisten, och ser ända hem. Man ser kyrkan och även kalkbrukets rök och vet att där bor jag! Märklig känsla.
Korna har koll på mig. De såg inte när jag gick till härbret vid skogsbrynet, igårkväll, för de var bortåt Bingsjö, berättade mjölkbilskillen. Ändå låg alla kor runt omkring min stuga när jag kom ut i morse. De borde stått vid ladugården och råmat efter mig, eftersom jag var sen. Men de insåg att det inte var någon idé, bättre då att lägga sig tillrätta och vänta på att jag vaknar. De är då för rara!
En rolig bild på hönspappan- jag blir snart galen på hönsen. Den som sitter på sambons rygg, har för vana numera att sätta sig tillrätta på axeln så fort man vill sitta på trappen. Det värsta med dem är att de går in i huset om man inte går ut och matar dem stup i ett....
De handlade lite på loppiset- en kvinna utbrast: "Men det HÄR var billigt! En skjorta och ett husdjur för endast 20
kronor!"
!
Hon hade kunnat bli skrämd för livet men tog det som naturligast i världen.
Jag har sovit borta halva veckan. Sover lite för länge där i mitt mörka härbre. Det är så härligt att vara där, särskilt innan läggdags, när jag sitter på brokvisten, och ser ända hem. Man ser kyrkan och även kalkbrukets rök och vet att där bor jag! Märklig känsla.
Korna har koll på mig. De såg inte när jag gick till härbret vid skogsbrynet, igårkväll, för de var bortåt Bingsjö, berättade mjölkbilskillen. Ändå låg alla kor runt omkring min stuga när jag kom ut i morse. De borde stått vid ladugården och råmat efter mig, eftersom jag var sen. Men de insåg att det inte var någon idé, bättre då att lägga sig tillrätta och vänta på att jag vaknar. De är då för rara!
En rolig bild på hönspappan- jag blir snart galen på hönsen. Den som sitter på sambons rygg, har för vana numera att sätta sig tillrätta på axeln så fort man vill sitta på trappen. Det värsta med dem är att de går in i huset om man inte går ut och matar dem stup i ett....
Bonde VS robot....
Jag var med lilledotter, och praoade på hennes sommarjobb, i Stiernhööksgymnasiets flashiga ladugård.
Det var roligt även om jag gick miste om en hel helgs ledighet... Idag var jag ledig och jag sov och sov ända tills klockan tio. Gick till Monica och tog en kopp kaffe, men vaknade ändå inte.
Lite fina bilder från robotladugården.
till höger i bild, kan man se en väldig borste, som kossan kliar sin rumpa på. En sån vill jag ha!
Vackra Lilledotter och vackra Jerseyn! En kviga som snart ska mjölkas in, sedan börjar ko-livet på allvar. En Jerseyko mjölkar i snitt 7 % fett, medan en vanlig SRB-(Svens RödBrokig) mjölkar kanske 3,8-4.00 %
Bonden sade att man inte har någon kontakt med djuren i stora besättningar. Men bättre kontakt än så här, det får man inte....
Lite hemska saker såg jag också, men jag är inte kvackelmagad så det gör inget. Grisar,kor,hundar, människor- alla dör en gång i livet, och här kan man inte bara gräva ned dem i en kista, utan man måste vänta in destruktion....Hmprmf,,,,,på min tid plöjde vi ned dem i åkern, eller körde dem till skogs! Det är förbjudet nu och det retar mig. Det vilda vill också ha lättfångad mat, de kan ej gå till ICA.
En och annan gam har fått sätta livet till, så är det när man är tarv/åpen....
Jag upptäcker att jag sullat bort en massa bilder i datorn, det har blivit så på senaste tiden, datorn är inte vad den varit precis som jag, sedan jag blev gammal.
Håll tummen för mig, att jag kan få ett jobb i Lilledotters ladugård, det skulle passa mig så bra, förmodligen skulle jag förbli där, typ resten av mitt liv.
Men bonden då.........??????????????????????
Kanske vore det bättre att söka jobb på Malaysia, eller Sibirien, det är lagom långt dit.
Han kommer att bli galen galen galen....
Det var roligt även om jag gick miste om en hel helgs ledighet... Idag var jag ledig och jag sov och sov ända tills klockan tio. Gick till Monica och tog en kopp kaffe, men vaknade ändå inte.
Lite fina bilder från robotladugården.
till höger i bild, kan man se en väldig borste, som kossan kliar sin rumpa på. En sån vill jag ha!
Vackra Lilledotter och vackra Jerseyn! En kviga som snart ska mjölkas in, sedan börjar ko-livet på allvar. En Jerseyko mjölkar i snitt 7 % fett, medan en vanlig SRB-(Svens RödBrokig) mjölkar kanske 3,8-4.00 %
Bonden sade att man inte har någon kontakt med djuren i stora besättningar. Men bättre kontakt än så här, det får man inte....
Lite hemska saker såg jag också, men jag är inte kvackelmagad så det gör inget. Grisar,kor,hundar, människor- alla dör en gång i livet, och här kan man inte bara gräva ned dem i en kista, utan man måste vänta in destruktion....Hmprmf,,,,,på min tid plöjde vi ned dem i åkern, eller körde dem till skogs! Det är förbjudet nu och det retar mig. Det vilda vill också ha lättfångad mat, de kan ej gå till ICA.
En och annan gam har fått sätta livet till, så är det när man är tarv/åpen....
Jag upptäcker att jag sullat bort en massa bilder i datorn, det har blivit så på senaste tiden, datorn är inte vad den varit precis som jag, sedan jag blev gammal.
Håll tummen för mig, att jag kan få ett jobb i Lilledotters ladugård, det skulle passa mig så bra, förmodligen skulle jag förbli där, typ resten av mitt liv.
Men bonden då.........??????????????????????
Kanske vore det bättre att söka jobb på Malaysia, eller Sibirien, det är lagom långt dit.
Han kommer att bli galen galen galen....
Mysbilder
Härligt att fått ha ungarna här, de är så fina och rara! Leo var till en början skräckslagen för de sociala hönsen, han vågade inte ta ett steg för sig själv på gården.
Men efter ett tag blev han tuffare, och det sista han gjorde innan han for hem, var att hålla i den lilla tuppen i famnen, den som på bilden ovan, satt sig till rätta på Zacks arm.
Nytt jobb på gång, kanske kanske- hoppas hoppas, det är ett jobb som jag mer än allt annat i världen vill ha...berättar mer om saker och ting faller sig på plats.
Mardrömmar har jag, om att få fram det till bonden, om jag ska sluta hos honom. Jag skickar väl ett sms. Skyndar mig att stänga av telefonen, rent av ta ur batteriet, för vid det tillfället kommer han att ringa, så att det tränger igenom avstängningen.
Sedan låser jag dörren och kryper längst in i en garderob och inväntar jordens undergång!
Skönt att det är fredag idag. Bonden har varit bortrest, men ska mjölka i helgen! Skulle vilat mig men ska följa Lilledotter till hennes jobb och kolla lite. Spännande!
Lite mat nu, sedan bär det snart av igen, sista mjölkpasset på ett par dagar, ohhhh så skönt!
Lathundsblogg
http://hontass.blogg.se/
Skrolla ned ett snäpp och kolla vilka jag har hos mig!
Mina duktiga drängar! Önskar bara att jag var lite piggare, men jag är så trött så trött, att när jag går upp på morgonen, somnar jag genast om, i soffan, med kaffekoppen i handen....
Bonden är bortrest hela veckan, det är i och för sig skönt men korna har lagt sig till med en olat. De kommer inte hem när de ska på kvällen! Högmjölkarna kommer som de ska, men kvigor och några lågmjölkare kommer ett par timmar senare, vilket gör att jag aldrig får komma hem i kristlig tid på kvällen, måste börja om att mjölka när jag mjölkat klart de andra.
Måste få vara ledig snart...
Skrolla ned ett snäpp och kolla vilka jag har hos mig!
Mina duktiga drängar! Önskar bara att jag var lite piggare, men jag är så trött så trött, att när jag går upp på morgonen, somnar jag genast om, i soffan, med kaffekoppen i handen....
Bonden är bortrest hela veckan, det är i och för sig skönt men korna har lagt sig till med en olat. De kommer inte hem när de ska på kvällen! Högmjölkarna kommer som de ska, men kvigor och några lågmjölkare kommer ett par timmar senare, vilket gör att jag aldrig får komma hem i kristlig tid på kvällen, måste börja om att mjölka när jag mjölkat klart de andra.
Måste få vara ledig snart...
Stulet från "Toppluvan"!
fuskblogg
Jag mailade en vän idag, klipper ur en snutt ur texten, på så vis slipper jag skriva en gång till, hade nämligen tänkt att blogga om det här, men vännen kom först:
"En eftermiddag fick jag för mig att jag skulle åka genom skogen till fäboden. Det finns många vägar genom skogen, och en enda stor och fullt farbar väg, som jag oftast åker. Men den är lång rak och tråkig så ibland varierar jag mig. Det var en fredag, så jag tänkte mig att börja mjölka lite tidigt så jag fick tidig kväll, så jag åkte vid tretiden hemifrån.
"En eftermiddag fick jag för mig att jag skulle åka genom skogen till fäboden. Det finns många vägar genom skogen, och en enda stor och fullt farbar väg, som jag oftast åker. Men den är lång rak och tråkig så ibland varierar jag mig. Det var en fredag, så jag tänkte mig att börja mjölka lite tidigt så jag fick tidig kväll, så jag åkte vid tretiden hemifrån.
I flera dagar, ja t o m veckor har jag funderat på hur länge jag kan åka utan att få punka. För även när jag kör stora vägen är sista en och en halv milen, dålig grusväg, och jag anpassar inte alltid hastigheten efter väglaget....
Hur som helst, mitt i djupaste urskogen sa det pang och bilen började studsa. Jag blev inte helt ledsen eller arg, det var förväntat, min lilla Volvo har kämpat tappert länge nog. Alltså stannade jag, tog en rök, började leta fram däck domkraft och fälgkors. Det fanns inget kors, men däremot en slags praktisk nyckel, med bara ett skaft. Alldeles för kort för att jag skulle orka dra loss bultarna.
Underlaget att hissa bilen på var inte det bästa, men jag donade till det och fick domkraften att stå stadigt. Lade stenar bakom hjulen och ettan i, för handbroms har jag ingen. Upp kom bilen och jag hade före det lyckats slå lös bultarna med en stor sten. Hej vad bra det går. Jag vickade försiktigt loss hjulet, var rädd att bilen utan handbroms skulle röra på sig. Just som jag fått hjulet i min famn, vinglade bilen till, bara aningens aning, och pladask låg den som en padda på vägen, med domkraften förskräckt utslagen intill. Vet inte hur det gick till att den inte hamnade under bilen, men det gjorde den inte.
Min första tanke var att nu går det inte att göra något mer, bilen måste lyftas med maskin. Det var omöjligt att komma åt fästet, där domkraften ska sitta och allt annat verkade liksom pappersaktigt...Men så kände jag en kant i bakdelen av hjulhuset, det var alltså höger framhjul jag fått punka på. Kruxet var att inte heller där fanns det plats att få under ens ett papper. Jag tog nyckeln som jag lossat bultarna med och började liksom "pet-gräva" ett hål!!! Det gick inte fort och översidan av handen rev emot bilens underrede, så blodet sprutade efter en stund och såren var fulla med grus och rost. Vid den tiden hade det kroppsegna morfinet löst ut och jag kände ingenting alls som gjorde ont.
Vet ej hur lång tid jag låg och grävde, men tillsist lyckades jag få in domkraften, och höll tummarna på att det inte skulle gå hål på underredet när jag lyfte. Det gick inte hål och reservdäcket kom lyckligt på plats. Puh...jag vevade ned bilen, och när den landat på marken, fortsatte den liksom att landa lite till; det fanns inte tillstymmelse till luft i däcket!
Till saken hör att jag häromdagen bad sambon att kolla luften i det, medan han ändå hade kompressorn framme, men minnet hänger inte alltid med, så det blev bortglömt.
NU insåg jag att även jag har mina begränsingar, jag kunde omöjligen blåsa in luft i däcket. Jag lade mig på rygg i gräset och ringde en vän, som kom med sin kompressor, han fanns bara ett par mil bort.
Medan jag låg där, med den vackra sjön Ljugaren på ena sidan och en brant slänt upp mot skogen, på den andra sidan av vägen hörde jag något djur passera ovanför mig. Jag såg liksom inte vad som fanns ovanför slänten, men jag hörde att något stort rörde sig. Det är rovdjurstäta marker där, det är kännt.
Dagen efter passerade jag på samma ställe, då hittade jag en stor vargskit, just där min bil stått både havererad och reparerad. Jag plockade upp den i min ständigt närvarande plastpåse. Bonden skickar alltid björn och vargskitar på analys, på så vis får vi reda på när och om de blir skjutna eller dödade på annat vis. Det kan ha varit vargen jag hörde där jag låg, för älg finns ingen, de är sedan länge uppätna. Det är ju så hemskt att rovdjuren, pga människans galenskap, lärt sig att där det finns människor, där finns det mat. Den hade naturligtvis lagt märke till mig och min bil, och sedan jag åkt därifrån, gått dit för att kolla om jag lämnat några goda sopor efter mig. För så gör människor!
Så har det blivit- det börjar likna svartbjörnens beteende i USA och Canada. Dumt! Vi kan vara vänner- bara vi lär dem att vi måste ha ett avstånd mellan oss!
Sambon sågar ved idag, han hyr en sån där flaschig maskin ibland som både kapar och klyver, Denna gång behöver jag inte vara med och stapla, det är ju skönt. Men jag får väl ställa fram dammsugaren så det ser ut som om även jag har något för mig idag.
Han har semester, har haft i flera veckor, och hans huvudsyssla har varit att mata hönsen. Han sitter på trappen, ibland med en starköl tätt intill, välförsedd med bröd och alla 25 hönor plus 6 halvstora kycklingar trängs omkring honom. De har blivit så tama att de sitter på både armar och rygg, och nu kan han inte visa sig, utan att han har hela flocken över sig. I nästa vecka kommer det nya kycklingar, en höna ligger på sju ägg. Det är alltid lika faschinerande. Hönor är världens bästa mammor."
Oj vad snabbt det gick att göra ett inlägg...
Nattinatt!
Oj vad snabbt det gick att göra ett inlägg...
Nattinatt!
Detta är vad sambon gör på sin semester...
Ikväll var bara kycklingarna vakna, dagtid är även ryggen full med stora höns, vet inte hur han burit sig åt, men han tycker det är roligt! Och kycklingarna med....
Hur kan något så hemskt hända?
Dagen idag, började inte så bra. Jag var tröttare än trött, trots att jag sovit på fäboden, och sluppit åka bil. Jag låg i sängen och åt smörgås och drack kaffe, och tänkte att livet nog skulle bli roligare om en stund. Det blev inte roligare, tvärtom.
När jag eldar i pannmuren för att få varmvatten till att diska mjölkledningen med, värmer jag först upp, en liten skvätt, som jag ska ha att tvätta kornas spenar med. När jag tagit det, fyller jag grytan till lite mer än hälften. En vattenslang hänger behändigt intill som man lägger över kanten och väntar.
Just det, man väntar om man har något vett i huvudet, jag har det inte.
Jag lider av att jag alltid måste göra något, aldrig stå stilla, vid vattnet brukar jag faktiskt göra det för det tar inte långa stunden, innan det är klart.
Men nu fick jag krypningar i benen av att stå där och glo, så jag tänkte att jag går och matar fåren och kvigorna bakom ladugården. Det skulle vara en lagom lång stund, sedan skulle vattnet vara klart.
Under den korta stund jag var borta, hann jag glömma vad min huvudsyssla var och vad gör jag? Börjar mjölka korna!!!
Jag har tre maskiner, det tar en stund- ganska lång, märkte jag att få på alla. Det som tar tid är ju tvättningen av spenarna, och jag mjölkar ur en skvätt i en paddel för att kolla så ingen juverinflammation ligger och ruvar. Sedan ska det torkas torrt innan maskinen kommer på.
Den första kossan är skapligt elak, hon tänker ta livet av mig varje dag, och har gjort sönder mina glasögon en gång. Och krökt bågen flera gånger! Nu tar jag av dem när jag ska mjölka henne. Hon tar en stund extra att få på.
De andra två tog ju också sin tid och när jag väl fått på alla tre, tänkte jag mig ut och ta ett bloss, det tillhör morgonrutinen.
Ve och fasa och förbannelse, vad får jag se??
Pannmuren fullständigt översvämmad, vatten hade runnit ut på vedförrådet, men inte nog med det! Fanskapet hade VÄLT! Tippat bakåt! Inte ramlat omkull helt, men bra nära!
Tredje benet har sedan urminnes tider, balanserat på en vinglig sten, som inte ens är platt, den är toppig liksom. Om man ska ställa en pannmur rakt, varför tar man då inte en platt sten, utan en som är helt missformad?? Det är bara bonden som gör på det viset! Av tyngden av allt vatten, vickade idiotstenen naturligtvis.
På något sätt hade det kommit in vatten i själva eldstaden och det blev ett elände att få fart på någon eld. Trotts ihärdig användning av tändvätska och torrt småträ, så ville det bara glöda! Jag fick absolut och totalt panik.
Men som genom något konstigt under, hade jag kokvarmt vatten, lagom tills jag mjölkat klart.
Där tjurarna går är stenmuren trasig så de kan kliva rakt ut, om det inte varit för en eltråd som är dragen innanför. Väldigt bra är det att de inte går ut, och inte heller kalvarna. Nu är jag full av ironi.
De äckliga oklippta fåren är där och springer in och ut för att stjäla all mat de kan hitta, och de river med sig eltråden, som de inte ens känner i den väldiga ullen. Häromnatten hade småkalvarna gått ut genom det trasiga staketet och hittat sina mammor. De går annars med en sjuk ko, som låter dem dia. Men det är klart att mamma är ju ändå bäst.
De hade diat så skiten stod som en blöt kvast ur deras rumpor och jag arresterade dem, innanför gärdesgården, vid min stuga. Sedan drog jag dubbla trådar på elstängslet, för att de inte skulle kunna gå ut igen, när jag släppte dem i rätta hagen, dagen efter, när deras magar lugnat sig och de fick äta igen.
Stig- killen som tillsammans med sin fru- sköter rulljansen med besökande turister, hade haft mysigt sällskap hela dagen av de små kalvarna! Några barnfamiljer var på besök, och det var naturligtvis ett glädjeämne för barnen att få klappa en livs levande liten kalv.
Kalvarna hade skött sig exemplariskt, och när jag kom tillbaka på eftermiddagen, var Stig ifärd med att stänga igen hantverksladan för kvällen. Precis när han vände ryggen till, hade en av kalvarna klivit in i "sommarköket", det utrymme som härbärgerar allt som behövs för att kunna sköta ett hushåll och kaffeservering.
Väl inne, rörde det tydligen om, i den välfyllda magen, och kalven hävde ur sig, som det såg ut iallafall- hela sitt innehåll. Det var alltså flytande, helt flytande.......
Det fina gamla trägolvet var strax täckt av en ljusgul sörja och stanken var verkligen fulländad.
Man kan säga att ungen är av det moderna slagen- äter ute och skiter inne....
Igår besökte jag Lilledotter, på hennes jobb i lantbruksskolans ladugård.
Där vill jag jobba, det säger jag bara. Dra lite dynga här och där, trycka på någon knapp, sitta vid datorn...mjölkar gör roboten, det verkar vara ett jobb som passar mig precis.
Jag sms:ade bonden idag: "Om inte fåren dör snart, byter jag jobb"!
"vadå"? kom det tillbaka.
Jag berättade om att de släpper ut tjurarna och kalvarna, det korta sms:et innhöll mer svordomar än vettiga ord. När jag skickat iväg det, slog det mig att det inte var det värsta så jag skickade ett nytt:
"Och pannmuren välte och tog in vatten, så jag har gjort eld med knäna hela morgonen"
Svaret kom direkt:
"Jag är hos dig, i mina tankar!" Och så en liten glad gubbe som avslutning.
Jag skickade en gubbe som gjorde en ful min tillbaka.
Nähä, nu är det dags att samla ihop sin lekamen igen, vi ska åka till Rättvik och äta på Hantverksbyn, sambon och jag. Han tar mc:n så jag kan åka direkt till jobbet sedan.
Behöver vara ledig snart....jag var ledig i onsdags, det känns som en evighet.....
När jag eldar i pannmuren för att få varmvatten till att diska mjölkledningen med, värmer jag först upp, en liten skvätt, som jag ska ha att tvätta kornas spenar med. När jag tagit det, fyller jag grytan till lite mer än hälften. En vattenslang hänger behändigt intill som man lägger över kanten och väntar.
Just det, man väntar om man har något vett i huvudet, jag har det inte.
Jag lider av att jag alltid måste göra något, aldrig stå stilla, vid vattnet brukar jag faktiskt göra det för det tar inte långa stunden, innan det är klart.
Men nu fick jag krypningar i benen av att stå där och glo, så jag tänkte att jag går och matar fåren och kvigorna bakom ladugården. Det skulle vara en lagom lång stund, sedan skulle vattnet vara klart.
Under den korta stund jag var borta, hann jag glömma vad min huvudsyssla var och vad gör jag? Börjar mjölka korna!!!
Jag har tre maskiner, det tar en stund- ganska lång, märkte jag att få på alla. Det som tar tid är ju tvättningen av spenarna, och jag mjölkar ur en skvätt i en paddel för att kolla så ingen juverinflammation ligger och ruvar. Sedan ska det torkas torrt innan maskinen kommer på.
Den första kossan är skapligt elak, hon tänker ta livet av mig varje dag, och har gjort sönder mina glasögon en gång. Och krökt bågen flera gånger! Nu tar jag av dem när jag ska mjölka henne. Hon tar en stund extra att få på.
De andra två tog ju också sin tid och när jag väl fått på alla tre, tänkte jag mig ut och ta ett bloss, det tillhör morgonrutinen.
Ve och fasa och förbannelse, vad får jag se??
Pannmuren fullständigt översvämmad, vatten hade runnit ut på vedförrådet, men inte nog med det! Fanskapet hade VÄLT! Tippat bakåt! Inte ramlat omkull helt, men bra nära!
Tredje benet har sedan urminnes tider, balanserat på en vinglig sten, som inte ens är platt, den är toppig liksom. Om man ska ställa en pannmur rakt, varför tar man då inte en platt sten, utan en som är helt missformad?? Det är bara bonden som gör på det viset! Av tyngden av allt vatten, vickade idiotstenen naturligtvis.
På något sätt hade det kommit in vatten i själva eldstaden och det blev ett elände att få fart på någon eld. Trotts ihärdig användning av tändvätska och torrt småträ, så ville det bara glöda! Jag fick absolut och totalt panik.
Men som genom något konstigt under, hade jag kokvarmt vatten, lagom tills jag mjölkat klart.
Där tjurarna går är stenmuren trasig så de kan kliva rakt ut, om det inte varit för en eltråd som är dragen innanför. Väldigt bra är det att de inte går ut, och inte heller kalvarna. Nu är jag full av ironi.
De äckliga oklippta fåren är där och springer in och ut för att stjäla all mat de kan hitta, och de river med sig eltråden, som de inte ens känner i den väldiga ullen. Häromnatten hade småkalvarna gått ut genom det trasiga staketet och hittat sina mammor. De går annars med en sjuk ko, som låter dem dia. Men det är klart att mamma är ju ändå bäst.
De hade diat så skiten stod som en blöt kvast ur deras rumpor och jag arresterade dem, innanför gärdesgården, vid min stuga. Sedan drog jag dubbla trådar på elstängslet, för att de inte skulle kunna gå ut igen, när jag släppte dem i rätta hagen, dagen efter, när deras magar lugnat sig och de fick äta igen.
Stig- killen som tillsammans med sin fru- sköter rulljansen med besökande turister, hade haft mysigt sällskap hela dagen av de små kalvarna! Några barnfamiljer var på besök, och det var naturligtvis ett glädjeämne för barnen att få klappa en livs levande liten kalv.
Kalvarna hade skött sig exemplariskt, och när jag kom tillbaka på eftermiddagen, var Stig ifärd med att stänga igen hantverksladan för kvällen. Precis när han vände ryggen till, hade en av kalvarna klivit in i "sommarköket", det utrymme som härbärgerar allt som behövs för att kunna sköta ett hushåll och kaffeservering.
Väl inne, rörde det tydligen om, i den välfyllda magen, och kalven hävde ur sig, som det såg ut iallafall- hela sitt innehåll. Det var alltså flytande, helt flytande.......
Det fina gamla trägolvet var strax täckt av en ljusgul sörja och stanken var verkligen fulländad.
Man kan säga att ungen är av det moderna slagen- äter ute och skiter inne....
Igår besökte jag Lilledotter, på hennes jobb i lantbruksskolans ladugård.
Där vill jag jobba, det säger jag bara. Dra lite dynga här och där, trycka på någon knapp, sitta vid datorn...mjölkar gör roboten, det verkar vara ett jobb som passar mig precis.
Jag sms:ade bonden idag: "Om inte fåren dör snart, byter jag jobb"!
"vadå"? kom det tillbaka.
Jag berättade om att de släpper ut tjurarna och kalvarna, det korta sms:et innhöll mer svordomar än vettiga ord. När jag skickat iväg det, slog det mig att det inte var det värsta så jag skickade ett nytt:
"Och pannmuren välte och tog in vatten, så jag har gjort eld med knäna hela morgonen"
Svaret kom direkt:
"Jag är hos dig, i mina tankar!" Och så en liten glad gubbe som avslutning.
Jag skickade en gubbe som gjorde en ful min tillbaka.
Nähä, nu är det dags att samla ihop sin lekamen igen, vi ska åka till Rättvik och äta på Hantverksbyn, sambon och jag. Han tar mc:n så jag kan åka direkt till jobbet sedan.
Behöver vara ledig snart....jag var ledig i onsdags, det känns som en evighet.....
Traditioner är till för att följas!
Så har det än en gång hänt! Kära vännen från barndomen- även om vi inte just umgicks då- har varit på besök med sin fina familj! Det är en tradition vi kommer att hålla fast vid!
Anki- alias http://www.undertoppluvan.blogspot.com/ , Per och David har varit på besök hos mig, på fäboden. Jag hoppas och tror att de fick en härlig upplevelse!
Anki
Per
...och David! Snygga killen!!!
Medan jag mjölkade korna, gjorde de sig hemmastadda, samt tände grillen i det härliga eldhuset, som är gammalt som jorden själv, men som tidigare stått på en annan plats i Dalarna.
Vi åt så gott, satt och språkade en stund, drack lite vin och några öl, sedan gick vi till sängs. Familjen i storstugan, och jag i min pig-kammare. Det sista jag sade innan jag stängde dörren var, att den här kan gå i baklås....Låset är av ett gammaldags enkelt slag, där man för en järn-ten in i en sorts märla. Om man inte låser måste man ha dörren vidöppen och det är klart, att det hade ju gått det med. Hur som helst låste jag, det brukar gå bra.
På natten, blev Per kissnödig- man vill gärna bli det efter någon öl eller två. Dörren var baklåst som bara den. Pelargonerna flög från fönsterbrädan, och ut fick han hoppa, genom fönstret. Man får ju tänka att det var bra att vi bodde på nedre botten och inte tre våningar upp....
Min klocka ringde inte på morgonen, eftersom jag glömt att ändra mitt "återkommande alarm". Jag skulle ha kryssat i lördag. Det gjorde nu inte så mycket, eftersom jag vaknar av mig själv, grejen var bara det att jag var ohyggligt kissnödig, efter att ha sovit en hel natt med öl i blåsan. Jag rusade upp, slet i dörren, slog på låset som satt tvärfast. Intill farstun, där jag stod och krökte knäna, finns ett förråd. Jag fick för mig att jag sett en lucka i väggen där, slet upp dörren och visst fanns det en lucka att hoppa ut igenom...
Jag ska iallafall skaffa en potta, en riktigt gammaldags potta att ha under pigsängen.
Morgonmjölkningen flöt på utan bekymmer. Sedan diskade jag, vännerna vaknade och visade sig samt började böka med att få ordning på det vi rört till under kvällen.
När jag diskat mjölkledningen och skulle börja köra igenom rent sköljvatten, hörde jag att vacuumpumpen gjorde ett ljud som den inte borde. Man kan leva utan nästan allting utom luft och vacuumpumpar!!!!
Jag sprang till knappen för att slå av det som höll på att gå sönder, men innan jag hann trycka, small det så att jag trodde att hela fjuset (lagårn) skulle flyga i luften.
Vacuumpumpar går aldrig sönder men OM de gör det, så är det på en lördag eller söndag när det inte finns några reparatörer. På något egendomligt vis fick jag tag på en reparatör i Rättvik, som kopplat sitt telesvar fel. Jag kom till hans personliga, istället för företagets. Jag skulle blivit hänvisad till Uppsala om det varit rätt. Killen hade semester, kom från Turkiet häromdagen, men han hörde på min röst på telesvar, att jag var knäckt.
Han ringde upp mig, och var sådär avskyvärt trevlig och snäll, som jag skulle vilja vara själv jämt. "Visst jag kommer inom en timma...."
Jag vågade inte kyssa honom när han kom, även om han inbjöd till det!
Här är iallafall hans bil! Jag älskar åsynen av den!
Remskivan, där drivremmen sitter fast, hade lossnat, det var ett ganska enkelt fel, men omöjligt att åtgärda utan de rätta verktygen. Jag hade fått hålla på tills kvällen med att få bort skyddsplåten bara....
Jag ska skicka in "Dagens ros" till Joel, min frälsare och vän!
Nu ska jag gå och lägga mig, upp i svinottan och åka de fyra milen till jobbet---men rackarns skönt att slippa åka dit på eftermiddagen imorgon....
Nattinatt gott folk
Anki- alias http://www.undertoppluvan.blogspot.com/ , Per och David har varit på besök hos mig, på fäboden. Jag hoppas och tror att de fick en härlig upplevelse!
Anki
Per
...och David! Snygga killen!!!
Medan jag mjölkade korna, gjorde de sig hemmastadda, samt tände grillen i det härliga eldhuset, som är gammalt som jorden själv, men som tidigare stått på en annan plats i Dalarna.
Vi åt så gott, satt och språkade en stund, drack lite vin och några öl, sedan gick vi till sängs. Familjen i storstugan, och jag i min pig-kammare. Det sista jag sade innan jag stängde dörren var, att den här kan gå i baklås....Låset är av ett gammaldags enkelt slag, där man för en järn-ten in i en sorts märla. Om man inte låser måste man ha dörren vidöppen och det är klart, att det hade ju gått det med. Hur som helst låste jag, det brukar gå bra.
På natten, blev Per kissnödig- man vill gärna bli det efter någon öl eller två. Dörren var baklåst som bara den. Pelargonerna flög från fönsterbrädan, och ut fick han hoppa, genom fönstret. Man får ju tänka att det var bra att vi bodde på nedre botten och inte tre våningar upp....
Min klocka ringde inte på morgonen, eftersom jag glömt att ändra mitt "återkommande alarm". Jag skulle ha kryssat i lördag. Det gjorde nu inte så mycket, eftersom jag vaknar av mig själv, grejen var bara det att jag var ohyggligt kissnödig, efter att ha sovit en hel natt med öl i blåsan. Jag rusade upp, slet i dörren, slog på låset som satt tvärfast. Intill farstun, där jag stod och krökte knäna, finns ett förråd. Jag fick för mig att jag sett en lucka i väggen där, slet upp dörren och visst fanns det en lucka att hoppa ut igenom...
Jag ska iallafall skaffa en potta, en riktigt gammaldags potta att ha under pigsängen.
Morgonmjölkningen flöt på utan bekymmer. Sedan diskade jag, vännerna vaknade och visade sig samt började böka med att få ordning på det vi rört till under kvällen.
När jag diskat mjölkledningen och skulle börja köra igenom rent sköljvatten, hörde jag att vacuumpumpen gjorde ett ljud som den inte borde. Man kan leva utan nästan allting utom luft och vacuumpumpar!!!!
Jag sprang till knappen för att slå av det som höll på att gå sönder, men innan jag hann trycka, small det så att jag trodde att hela fjuset (lagårn) skulle flyga i luften.
Vacuumpumpar går aldrig sönder men OM de gör det, så är det på en lördag eller söndag när det inte finns några reparatörer. På något egendomligt vis fick jag tag på en reparatör i Rättvik, som kopplat sitt telesvar fel. Jag kom till hans personliga, istället för företagets. Jag skulle blivit hänvisad till Uppsala om det varit rätt. Killen hade semester, kom från Turkiet häromdagen, men han hörde på min röst på telesvar, att jag var knäckt.
Han ringde upp mig, och var sådär avskyvärt trevlig och snäll, som jag skulle vilja vara själv jämt. "Visst jag kommer inom en timma...."
Jag vågade inte kyssa honom när han kom, även om han inbjöd till det!
Här är iallafall hans bil! Jag älskar åsynen av den!
Remskivan, där drivremmen sitter fast, hade lossnat, det var ett ganska enkelt fel, men omöjligt att åtgärda utan de rätta verktygen. Jag hade fått hålla på tills kvällen med att få bort skyddsplåten bara....
Jag ska skicka in "Dagens ros" till Joel, min frälsare och vän!
Nu ska jag gå och lägga mig, upp i svinottan och åka de fyra milen till jobbet---men rackarns skönt att slippa åka dit på eftermiddagen imorgon....
Nattinatt gott folk
Oväder!
Lilla Lickan vågar sig ut efter att jag muntrat upp henne om att hon iallafall inte kommer att drunka! Myggan, till höger, tvivlar!
Igår var det en dum dag. Jag gick upp fyra, som vanligt när jag sover hemma, och vid halv fem drog ett åskväder in. Det var lite för nära, så jag kröp ned hos sambon, och väckte honom. Det är aldrig till stor tröst, för han är lika rädd som jag. Jag försökte ligga med huvudet under täcket, för att jag skulle slippa se eländet, men det var för varmt, så jag lade en kudde över huvudet istället. Det var till föga nytta, eftersom sambon vid varje blixt, hoppade till, trots att han blundade.
Strömmen försvann och jag insåg att det är lika bra att åka till jobbet, jag kunde vare sig titta på tv eller dricka mera kaffe, för det var slut!
På jobbet strålade solen, det fanns överhuvudtaget ingen luft den dagen och när jag senare på eftermiddagen på nytt skulle ge mig av hemifrån, såg vi att ett åskoväder måste härja, fyra mil bort, just dit jag skulle, till jobbet.
Jag åkte och när jag skulle klättra med bilen de sista 5 kilometrarna upp för brantaste backen ni kan föreställa er, så kom jag bara 800 meter, där låg två jättebjörkar omkullslagna över vägen.
Inget annat att göra än att ta sig förbi dem, in i skog och ris, med foppatofflor och myror, och vandra vidare de sista fyra kilometrarna. Uppför, kan jag berätta.
Men nu sken solen, och det var äckligare luft än på länge. Jag ringde några samtal för att ta reda på om någon fanns vid fäboden, men alla var borta på någon försäljningsdag, med fäbodprodukter. Nu är det inte bara läskigt för att det är uppför. Det är läskigt mest för att en björnhona med ungar varit synlig i närheten, och framför det föresten- älgen som jag brukar se ibland- är jag än mer rädd för! För att inte tala om det stora, svarta och avlånga djur, som bonden såg försvinna in bland täta skogen, en dag när han kom med bil.
När t o m han är bekymrad och undrar vad det kan ha varit, då blir jag skraj. Jag hoade på mitt vanliga vis, som jag gör när jag är själv i skogen! Och även när jag har sällskap.
Sista två kilometrarna är en raksträcka! Man ser dit världen ändar! Lilledotter ringde, vi pratade en stund om eländet som skulle bli, när jag slutat jobbet och måste gå till bilen igen. Samma väg, fast i skymning, när allt skumt vaknar, särskilt knotten skrämde mig mest, eftersom jag endast var iklädd linne och kortbyxor....
Jag kom fram, tog in getter och kalvar först, mjölkade och matade dem. Kalvarna får getmjölken, det är praktiskt.
Sedan älgade jag iväg över vallen, ned till ladugården, där korna väntade! När jag mjölkat en stund, kom en konstig stockholmare, med guld och tingeltangel + en polska. De berätade att trädet över vägen, var uppsågat och borta. De erbjöd mig skjuts för att hämta min bil. Ibland har man tur.
(Lägg märke till att när vi flyttade upp korna i Juni, fick de själv välja platser, som de sedan behåller hela sommaren. Fjällkorna ville stå till vänster, Rödkullorna till höger. Endast Gåva, som skadade sitt ben i ett tidigare inlägg, fick inte plats bland de vita. Men hon är tuff som tusan, och klarar att stå i mitten av den röda raden)
När jag närmade mig slutet av mjölkningen, drog åskvädret in igen. Jag skyndade mig, allt vad jag kunde, för att vara ensam på skallberget, är inte det man helst vill.
Får vara ledig idag, det är så skönt att ingenting göra!
Zack och Bedabritta- bilden gick inte in i full storlek! Saknar min lille dräng
Vill ni se en stjärna...?
Nästan nakenchock...
Lilla Myggan- hon heter så för att hon faktiskt är liten- blev lite klen igår. Hon är en svart och vit fjällko, som vanligtvis glufsar i sig sin pelletsgiva med god aptit, precis som mjölkkor ska, för att kunna mjölka bra.
Jag funderade vad som var felet, ingenting syntes på mjölken, testade varje spene med en reagensvätska, CMT, där man kan se direkt om juvret är inflammerat, sk Mastit. Men provet var okay, så jag tänkte att det var obalans i systemet på henne, ibland blir det så.
I morse ville hon inte komma in alls. Stod och hängde borta på parkeringen, och lyssnade inte när jag ropade. Jag gick ut och ledde in henne i halsbandet, hon följde motvilligt med. Hon nosade inte ens på maten och hon kändes aningen kall i skinnet.
Jag tempade henne, och hon var låg, 38.1. 38.2 är den lägsta temp en ko bör ha, bäst är mellan 38.5 - 38.8 ca.
Hon behöver energibalans, konstaterade jag morskt. Det är inte roligt att ge en ko energibalans. Man blandar 0.3 l balans med vatten tills man har en liter. Man använder en vanlig plastflaska. Detta har jag gjort ett otal gånger genom åren och lärt mig att man blir blöt! Innan man lyckats pressa ned flaskan så långt ner i halsen, att det känns som om den ska försvinna, så spottar och fräser kossan. Hon kastar sig åt alla håll, försöker vrida loss sitt huvud som är fastklämt under min vänsterarm, och vänstra handen är instoppad i munnen för att hålla den öppen.
Innan jag började tog jag av mig kläderna! Nåja, undertill hade jag bikini, så det var inte så allvarligt som det låter. Jag preparerade kossan, och blev som jag väntat, ganska blöt och kladdig, så jag gick ut och tvättade mig i pannmurens varma vatten. Så var jag som ny igen och tog på mig kläderna.
Bonden kom efter ett tag:
"Har du haft av dig kläderna?" var det första han sade.
Jag undrade hur i allsindagar han kunde veta det, hade han spejat på mig bakom vedboden?
"Du har satt linnet ut och in och bakochfram! Sist jag såg dig var det rättvänt!"
ÅÅÅ så dumt, jag är 47 år men det händer fortfarande att mina kläder blir fel, utan att jag märker det. Tur att det var bonden som såg det, så jag slapp skämma ut mig för turister....
Jag funderade vad som var felet, ingenting syntes på mjölken, testade varje spene med en reagensvätska, CMT, där man kan se direkt om juvret är inflammerat, sk Mastit. Men provet var okay, så jag tänkte att det var obalans i systemet på henne, ibland blir det så.
I morse ville hon inte komma in alls. Stod och hängde borta på parkeringen, och lyssnade inte när jag ropade. Jag gick ut och ledde in henne i halsbandet, hon följde motvilligt med. Hon nosade inte ens på maten och hon kändes aningen kall i skinnet.
Jag tempade henne, och hon var låg, 38.1. 38.2 är den lägsta temp en ko bör ha, bäst är mellan 38.5 - 38.8 ca.
Hon behöver energibalans, konstaterade jag morskt. Det är inte roligt att ge en ko energibalans. Man blandar 0.3 l balans med vatten tills man har en liter. Man använder en vanlig plastflaska. Detta har jag gjort ett otal gånger genom åren och lärt mig att man blir blöt! Innan man lyckats pressa ned flaskan så långt ner i halsen, att det känns som om den ska försvinna, så spottar och fräser kossan. Hon kastar sig åt alla håll, försöker vrida loss sitt huvud som är fastklämt under min vänsterarm, och vänstra handen är instoppad i munnen för att hålla den öppen.
Innan jag började tog jag av mig kläderna! Nåja, undertill hade jag bikini, så det var inte så allvarligt som det låter. Jag preparerade kossan, och blev som jag väntat, ganska blöt och kladdig, så jag gick ut och tvättade mig i pannmurens varma vatten. Så var jag som ny igen och tog på mig kläderna.
Bonden kom efter ett tag:
"Har du haft av dig kläderna?" var det första han sade.
Jag undrade hur i allsindagar han kunde veta det, hade han spejat på mig bakom vedboden?
"Du har satt linnet ut och in och bakochfram! Sist jag såg dig var det rättvänt!"
ÅÅÅ så dumt, jag är 47 år men det händer fortfarande att mina kläder blir fel, utan att jag märker det. Tur att det var bonden som såg det, så jag slapp skämma ut mig för turister....
Utsikt från min pig-kammare!
Fäbopojkar...
I min och Zacks kammare på fäboden, hänger en tavla. Den är från början av 1900-talet. Motivet är några fäbodstugor och ett par kor, som mer liknar grisar, eller får!
Det sitter en prislapp på den, som på det mesta löstagbart inom området.
Jag sade till bonden att han inte fick sälja den, för jag vill köpa den i present till min lilla dräng, Zack.
"Jamen", sade bonden. "Jag vill helst inte sälja den, det är därför jag har hängt den i kammaren"!
"Dumskalle, häng fram den och ta bort prislappen då"!
"Om jag säljer den, ska det åtminstone vara till en speciell person"!
"Zack är en speciell person"!
"Jag vet! Det är därför allt blev så komplicerat nu"!
Jag sade åt honom att behålla tavlan och hojta till om han ångrar sig. Jag kan köpa den fina boken om fäbodar i Sverige.
Bonden sade också på ett så fint vis som bara han kan, att Zack har de verkligt rätta anlagen, för att kunna driva en fäbod, med djur och allt annat arbete, när han växt till sig lite.
Jag vet att bonden tycker att han själv är alldeles förträfflig, så jag hoppas att hans sympatier för Zack, inte grundar sig i, att han ser likheter med sig själv. Isåfall vill jag att Zack blir murare, eller tv reparatör eller något annat kreativt.
I två dagar har bonden hållit på med ett punkterat däck.
Jag fick sms igår:
"Har du punktering på burk?"
Jag svarade att jag inte hade det, att jag brukar skifta däcket som är trasigt. Punktering på burk är ju ett sånt där preparat man sprutar in i ventilen, så kan man köra ett slag till. Ibland kan man det, bonden kunde det inte. Han kan ingenting så han har kört på fälgen, med kreatursfinkan släpandes bakefter.
Han har en massa däck vid vinterbostaden, men han vet inte om det är någon luft i dem....
"KÖÖÖÖP EN KOMPRESSOR" skrek jag i sms:et
Ordet köp, är för övrigt ett svärord i bondens vokabulär, och svärord ska man inte använda.
Jag är piggare, efter att ha sovit i kammaren, slipper så mycket bilåkande. Åker hem till hundarna på förmiddagen bara, sedna sover jag kvar igen. Därefter börjar helgen, vet inte om jag tycker att det ska bli skönt, det är roligt att jobba nu, mycket turister på besök o s v.
Måste käka nu, och sedan iväg igen!
Hej Hej!
Det sitter en prislapp på den, som på det mesta löstagbart inom området.
Jag sade till bonden att han inte fick sälja den, för jag vill köpa den i present till min lilla dräng, Zack.
"Jamen", sade bonden. "Jag vill helst inte sälja den, det är därför jag har hängt den i kammaren"!
"Dumskalle, häng fram den och ta bort prislappen då"!
"Om jag säljer den, ska det åtminstone vara till en speciell person"!
"Zack är en speciell person"!
"Jag vet! Det är därför allt blev så komplicerat nu"!
Jag sade åt honom att behålla tavlan och hojta till om han ångrar sig. Jag kan köpa den fina boken om fäbodar i Sverige.
Bonden sade också på ett så fint vis som bara han kan, att Zack har de verkligt rätta anlagen, för att kunna driva en fäbod, med djur och allt annat arbete, när han växt till sig lite.
Jag vet att bonden tycker att han själv är alldeles förträfflig, så jag hoppas att hans sympatier för Zack, inte grundar sig i, att han ser likheter med sig själv. Isåfall vill jag att Zack blir murare, eller tv reparatör eller något annat kreativt.
I två dagar har bonden hållit på med ett punkterat däck.
Jag fick sms igår:
"Har du punktering på burk?"
Jag svarade att jag inte hade det, att jag brukar skifta däcket som är trasigt. Punktering på burk är ju ett sånt där preparat man sprutar in i ventilen, så kan man köra ett slag till. Ibland kan man det, bonden kunde det inte. Han kan ingenting så han har kört på fälgen, med kreatursfinkan släpandes bakefter.
Han har en massa däck vid vinterbostaden, men han vet inte om det är någon luft i dem....
"KÖÖÖÖP EN KOMPRESSOR" skrek jag i sms:et
Ordet köp, är för övrigt ett svärord i bondens vokabulär, och svärord ska man inte använda.
Jag är piggare, efter att ha sovit i kammaren, slipper så mycket bilåkande. Åker hem till hundarna på förmiddagen bara, sedna sover jag kvar igen. Därefter börjar helgen, vet inte om jag tycker att det ska bli skönt, det är roligt att jobba nu, mycket turister på besök o s v.
Måste käka nu, och sedan iväg igen!
Hej Hej!
Fäbojäntan....
...men inte som ni kommer ihåg henne...: O
I bakgrunden syns Gåva, en gammal skrabba, som jag tycker mycket om. Efter en katastrofal Fäboddag, bröt hon benet, får se om hon lever efter helgen. Här hade vi kämpat för att få hem henne, efter massor av smärtstillande och hejarop. Om jag ser sliten ut, beror det på att jag verkligen ÄR det.
Lägg märke till det snygga partytältet i förgrunden, det är tidsenligt....ser ut som om jag har en tomteluva på huvudet, men det är mitt finaste huckle....
I övermorgon åker Zack hem. Å vad det har varit roligt att haft honom här, vi har fått vara med om så mycket och jag kommer att sakna hans sällskap grymt! Han är en sån klok och fin pojke. Jag har fått beröm från var och varenda människa som kommit i kontakt med honom, för att han är så fin. Så mycket av berömmet kanske jag inte ska ta åt mig, men det är ju iallafall tack vare mig, som han finns. Gullungen.
Skulle lagt in bilder på honom också, men jag har inga, de finns hos http://hontass.blogg.se/
Jag höll på att städa i ett förråd bakom mjölkrummet, i fredags, innan dagen ändade i katastrof. Zack såg det som sitt ansvar att ta hand om och guida besökarna, vilket han gjorde med bravur. Jag kunde inte låta bli att lyssna när han kom in med en mamma med två små barn.
"Och här har vi ladugården, det är här vi tar in korna två gånger om dagen för att mjölkas. Mjölken kommer i ledningen här och ned i tanken genom röret."
Och så kom de tillbaka ut i mjölkrummet:
"Här är själva mjölktanken med sitt innehåll. Den rymmer fyrahundra liter mjölk, men sist mjölkbilen var här hade vi 520 liter"!
"Oj" sade mamman, "vad gör ni då"?
"Vi tar ur röret och fyller i krukor, och när mjölkbilen tömmer tanken häller vi i resten"...
Ett sus gick genom en imponerad skara...
Min lille pojke, han var så mån om att alla skulle ha det bra. Och om en särskild gubbe, lyssnat på honom, när Zack sade åt honom att han inte skulle gå ut med hunden bland korna om han inte ville bli anfallen, så hade en särskild gubbe ej blivit skadad, och hunden ej sprungit till skogs. Men kanske tyckte gubben att en tolvårings ord, inte vägde särskilt tugnt.
Nåja, alla andra som Zack sade till, lämnade hundarna vid husen och gick runt vallen, utan problem.
Allt detta skulle kräva en egen blogg, det finns en historia bakom kornas galenskap, om vi hade vetat hur tokigt det skulle bli, hade vi ställt in hela dagen.
Nä nu ska jag göra kväller, upp i svinottan igen, efter en fin helg!
Nattinatt
I bakgrunden syns Gåva, en gammal skrabba, som jag tycker mycket om. Efter en katastrofal Fäboddag, bröt hon benet, får se om hon lever efter helgen. Här hade vi kämpat för att få hem henne, efter massor av smärtstillande och hejarop. Om jag ser sliten ut, beror det på att jag verkligen ÄR det.
Lägg märke till det snygga partytältet i förgrunden, det är tidsenligt....ser ut som om jag har en tomteluva på huvudet, men det är mitt finaste huckle....
I övermorgon åker Zack hem. Å vad det har varit roligt att haft honom här, vi har fått vara med om så mycket och jag kommer att sakna hans sällskap grymt! Han är en sån klok och fin pojke. Jag har fått beröm från var och varenda människa som kommit i kontakt med honom, för att han är så fin. Så mycket av berömmet kanske jag inte ska ta åt mig, men det är ju iallafall tack vare mig, som han finns. Gullungen.
Skulle lagt in bilder på honom också, men jag har inga, de finns hos http://hontass.blogg.se/
Jag höll på att städa i ett förråd bakom mjölkrummet, i fredags, innan dagen ändade i katastrof. Zack såg det som sitt ansvar att ta hand om och guida besökarna, vilket han gjorde med bravur. Jag kunde inte låta bli att lyssna när han kom in med en mamma med två små barn.
"Och här har vi ladugården, det är här vi tar in korna två gånger om dagen för att mjölkas. Mjölken kommer i ledningen här och ned i tanken genom röret."
Och så kom de tillbaka ut i mjölkrummet:
"Här är själva mjölktanken med sitt innehåll. Den rymmer fyrahundra liter mjölk, men sist mjölkbilen var här hade vi 520 liter"!
"Oj" sade mamman, "vad gör ni då"?
"Vi tar ur röret och fyller i krukor, och när mjölkbilen tömmer tanken häller vi i resten"...
Ett sus gick genom en imponerad skara...
Min lille pojke, han var så mån om att alla skulle ha det bra. Och om en särskild gubbe, lyssnat på honom, när Zack sade åt honom att han inte skulle gå ut med hunden bland korna om han inte ville bli anfallen, så hade en särskild gubbe ej blivit skadad, och hunden ej sprungit till skogs. Men kanske tyckte gubben att en tolvårings ord, inte vägde särskilt tugnt.
Nåja, alla andra som Zack sade till, lämnade hundarna vid husen och gick runt vallen, utan problem.
Allt detta skulle kräva en egen blogg, det finns en historia bakom kornas galenskap, om vi hade vetat hur tokigt det skulle bli, hade vi ställt in hela dagen.
Nä nu ska jag göra kväller, upp i svinottan igen, efter en fin helg!
Nattinatt
Fäboliv och oväder!
Zack o och jag lever fäbodliv. Zack är alltså äldsta barnbarnet,12 år, även känd som en av Hontass ( http://hontass.blogg.se/ ) avkommor.
Igår blev det en lite speciell kväll! Vi grejade som vanligt med kvällsmjölkning och utfodring, när svarta moln plötsligt drog in och lade sig tillrätta ovanför våra huvuden, högst upp på Skallberget, där fäboden ligger.
Skallberget- av namnet kan man tyda ut att det smäller ordentligt när det åskar. För några år sedan blev ca 20 får ihjälslagna av blixten mitt ute på vallen, där de sökt skydd under ett av de få jättegranarna som står kvar. Även två mongoler- ja ni läste rätt, två jättesmå människor från Mongilet dammades i backen, men klarade sig oskadda, tack och lov.
Igår började det iallafall att dundra, men värre än dundret var nästan regnet, som inte var något regn, utan ett totalt Niagarafall från ovan. Den gamla timrade ladugården, har ett plåttak och mot det dånade dropparna, så åskaljudet nästan inte hördes. Men blixtarna såg vi, och jag ropade till Tor med sin hammare, att han måste hålla igen tills dess jag mjölkat klart, så inte strömmen försvinner.
Jag hann, och jag sade åt bonden att han fick ta disken, och vakta mjölkbilen, eftersom vi har mer mjölk än tanken rymmer och måste fylla de sista 50-100 litrarna i krukor. Mjölkchaffisen får egentligen inte ta något som varit utan för det slutna systemet, men de brukar vara bussiga. Sist kom en sommarvikarie till chaffis, som var skitgrinig och sur, men han tippade iallafall mjölken i tanken så den kom med. Jag sade till Bonden att jag vägrar ta strid en gång till med den sure killen, som knappast ens klarade att backa upp sitt ekipage till ladugården.
(F ö är mjölkbilen större än ladugården, det ser rätt kul ut när man ser det på bild)!
Hur som helst skulle Bonden sköta disk och chaffis medan Zack och jag skulle ta hand om getter och kalvar i andra änden av vallen. Vi skulle ha fem liter råmjölk med oss som skulle blandas med getmjölk sedan jag mjölkat dem. Jag värmde råmjölken i pannmuren, i sin kruka, efter en stund stoppade jag ned handen, vispade runt och kände om det var rätt temperatur. Det var det, och jag smetade av handen mot byxorna, som jag alltid gör med allt som är kladdigt. (Kan berätta att det Zack är mest imponerad av i ladugården, det är att HYGIENEN är så noggrann...) allting är ju relativt...
Därefter tog vi fart, Zack och jag och rusade ut i bilen, som stod parkerad bara några meter från ladugården. Vi slängde oss in, undan regnet och alla rutor i bilen var fullständigt igenimmade. Vi såg precis ingenting, och jag - som ínte är smartare än Hontass själv, som torkar rutor med babyservetter så det blir en enda smet - torkade rutan med baksidan av min mjölkiga hand och sedan försvann alla eventuella möjligheter till fri sikt.
Vi åkte ändå, jag kan vägen med alla sina stenar och hålor, i kompakt mörker om så behövs.
Väl uppe vid Törnstugan och get/kalvstallet lugnade regnet sig plötsligt, och åskan. Vi samlade ihop ett par småkalvar och band in dem där de skulle vara. Sedan lockade vi getter, de brukar komma som skjutna ur kanoner från alla håll i skogen, men nu hörde vi inte ens deras livliga skällor som hänger om halsen. Någonstans långt långt borta hörde jag lilla Beda-Britta bräka svagt, men inte ens hon kom, som älskar folk bättre än getter. Hon är ensam killing kvar, och de större är rätt taskiga mot henne.
Vi gick iväg långt långt bort, hittade flocken som inte ägnade oss en enda blick. De åt och åt, som om de aldrig sett mat förr, de hade ju stått still en timma under buskar och träd, undan regnet. Nu höll de på att svälta ihjäl! Getter är ju getter, det kommer man inte ifrån.
Beda-Britta blev glad! Hon finns föresten på bild med Zack i Hontass blogg, som jag länkat till i början av inlägget. Hon följde oss tillbaka, vi hämtade pellets och stängde in henne i hennes bo, och så gick vi tillbaka till de andra, för att skramla med mathinken.
Men då brakade det löst igen, samtidigt kom ett sms från bonden att strömmen var borta. Han kunde inte diska! Så skönt för honom då- då fick ju jag göra det sedan.
Vi sprang, Zack och jag för att finna skydd under nåt tak, det ligger små lador lite varstans på vallen. En enorm blixt brakade rakt ned i backen en bit upp på vallen och det small så allt skakade. Då var vi inte stora, men Zack var inte rädd, bara jag som kunde frammana bilden av tjugotalet döda får, och två medvetslösa, jättesmå mongoler när jag ville, eller inte ville.
Det var snabbt över, det var bara Tor som ville berätta att han visste var vi fanns...
Vi fick hem getterna, band fast dem, mjölkade, matade alla sex kalvar och stängde in de som skulle vara inne. Sedan fick vi ta i tu med det som bonden lämnat efter sig i ladugården, dvs all disk....
Därefter skulle vi in i vår kammare och bädda ned oss bakom förhängena i de väggfasta bingarna. Då kom ett sms från bonden.
"Vill ni komma upp och äta smörgås och dricka te?"
Jag var lite sur och svarade att vi just skulle gå till sängs, så vi avstod.
Efter en stund, när han tänkt efter hur han skulle formulera sig för att få mig att ge efter, kom ett nytt sms:
"Det finns köpe-te om ni vill ha"!
Jag suckade och sade till Zack att det är bäst att gå upp, så det gjorde vi. Det blev en trivsam kväll, fast jag var trött så ögonen kroknade.
Vid 22 var vi på vår kammare igen, Zack fullproppad med vetenskap om urminnes tider. Både han och jag pratade i sömnen, så vi skrattade åt varandra. Han hade drömt att han ägde hela fäbovallen men alla djur. Han berättade för mig att han drömt att han blev anfallen av en flock kor.
"Det måste varit för att vi höll på och krånglade så mycket med de där "små grejerna" igår"!
"Vad för små grejer...?"
Han funderade, hittade inte ordet...."De där,öhh....de där....GETTERNA menar jag"!
Ikväll, efter mjölkningen, blir det grillfest, en liten förfest till den stora FÄBODDAGEN i morgon, men tusen aktiviteter och tusen folk från hela landet, hoppas vi!
Nu måste jag göra något hemmanyttigt också innan vi far iväg igen! Lägga mig på soffan kanske....
Om jag hade en sladd till telefonen, skulle jag lägga in bilder som jag tog igår, om Hontass läser kan hon ju skicka över till mig, de jag skickade till henne via mms igår.
Hej hej!
Igår blev det en lite speciell kväll! Vi grejade som vanligt med kvällsmjölkning och utfodring, när svarta moln plötsligt drog in och lade sig tillrätta ovanför våra huvuden, högst upp på Skallberget, där fäboden ligger.
Skallberget- av namnet kan man tyda ut att det smäller ordentligt när det åskar. För några år sedan blev ca 20 får ihjälslagna av blixten mitt ute på vallen, där de sökt skydd under ett av de få jättegranarna som står kvar. Även två mongoler- ja ni läste rätt, två jättesmå människor från Mongilet dammades i backen, men klarade sig oskadda, tack och lov.
Igår började det iallafall att dundra, men värre än dundret var nästan regnet, som inte var något regn, utan ett totalt Niagarafall från ovan. Den gamla timrade ladugården, har ett plåttak och mot det dånade dropparna, så åskaljudet nästan inte hördes. Men blixtarna såg vi, och jag ropade till Tor med sin hammare, att han måste hålla igen tills dess jag mjölkat klart, så inte strömmen försvinner.
Jag hann, och jag sade åt bonden att han fick ta disken, och vakta mjölkbilen, eftersom vi har mer mjölk än tanken rymmer och måste fylla de sista 50-100 litrarna i krukor. Mjölkchaffisen får egentligen inte ta något som varit utan för det slutna systemet, men de brukar vara bussiga. Sist kom en sommarvikarie till chaffis, som var skitgrinig och sur, men han tippade iallafall mjölken i tanken så den kom med. Jag sade till Bonden att jag vägrar ta strid en gång till med den sure killen, som knappast ens klarade att backa upp sitt ekipage till ladugården.
(F ö är mjölkbilen större än ladugården, det ser rätt kul ut när man ser det på bild)!
Hur som helst skulle Bonden sköta disk och chaffis medan Zack och jag skulle ta hand om getter och kalvar i andra änden av vallen. Vi skulle ha fem liter råmjölk med oss som skulle blandas med getmjölk sedan jag mjölkat dem. Jag värmde råmjölken i pannmuren, i sin kruka, efter en stund stoppade jag ned handen, vispade runt och kände om det var rätt temperatur. Det var det, och jag smetade av handen mot byxorna, som jag alltid gör med allt som är kladdigt. (Kan berätta att det Zack är mest imponerad av i ladugården, det är att HYGIENEN är så noggrann...) allting är ju relativt...
Därefter tog vi fart, Zack och jag och rusade ut i bilen, som stod parkerad bara några meter från ladugården. Vi slängde oss in, undan regnet och alla rutor i bilen var fullständigt igenimmade. Vi såg precis ingenting, och jag - som ínte är smartare än Hontass själv, som torkar rutor med babyservetter så det blir en enda smet - torkade rutan med baksidan av min mjölkiga hand och sedan försvann alla eventuella möjligheter till fri sikt.
Vi åkte ändå, jag kan vägen med alla sina stenar och hålor, i kompakt mörker om så behövs.
Väl uppe vid Törnstugan och get/kalvstallet lugnade regnet sig plötsligt, och åskan. Vi samlade ihop ett par småkalvar och band in dem där de skulle vara. Sedan lockade vi getter, de brukar komma som skjutna ur kanoner från alla håll i skogen, men nu hörde vi inte ens deras livliga skällor som hänger om halsen. Någonstans långt långt borta hörde jag lilla Beda-Britta bräka svagt, men inte ens hon kom, som älskar folk bättre än getter. Hon är ensam killing kvar, och de större är rätt taskiga mot henne.
Vi gick iväg långt långt bort, hittade flocken som inte ägnade oss en enda blick. De åt och åt, som om de aldrig sett mat förr, de hade ju stått still en timma under buskar och träd, undan regnet. Nu höll de på att svälta ihjäl! Getter är ju getter, det kommer man inte ifrån.
Beda-Britta blev glad! Hon finns föresten på bild med Zack i Hontass blogg, som jag länkat till i början av inlägget. Hon följde oss tillbaka, vi hämtade pellets och stängde in henne i hennes bo, och så gick vi tillbaka till de andra, för att skramla med mathinken.
Men då brakade det löst igen, samtidigt kom ett sms från bonden att strömmen var borta. Han kunde inte diska! Så skönt för honom då- då fick ju jag göra det sedan.
Vi sprang, Zack och jag för att finna skydd under nåt tak, det ligger små lador lite varstans på vallen. En enorm blixt brakade rakt ned i backen en bit upp på vallen och det small så allt skakade. Då var vi inte stora, men Zack var inte rädd, bara jag som kunde frammana bilden av tjugotalet döda får, och två medvetslösa, jättesmå mongoler när jag ville, eller inte ville.
Det var snabbt över, det var bara Tor som ville berätta att han visste var vi fanns...
Vi fick hem getterna, band fast dem, mjölkade, matade alla sex kalvar och stängde in de som skulle vara inne. Sedan fick vi ta i tu med det som bonden lämnat efter sig i ladugården, dvs all disk....
Därefter skulle vi in i vår kammare och bädda ned oss bakom förhängena i de väggfasta bingarna. Då kom ett sms från bonden.
"Vill ni komma upp och äta smörgås och dricka te?"
Jag var lite sur och svarade att vi just skulle gå till sängs, så vi avstod.
Efter en stund, när han tänkt efter hur han skulle formulera sig för att få mig att ge efter, kom ett nytt sms:
"Det finns köpe-te om ni vill ha"!
Jag suckade och sade till Zack att det är bäst att gå upp, så det gjorde vi. Det blev en trivsam kväll, fast jag var trött så ögonen kroknade.
Vid 22 var vi på vår kammare igen, Zack fullproppad med vetenskap om urminnes tider. Både han och jag pratade i sömnen, så vi skrattade åt varandra. Han hade drömt att han ägde hela fäbovallen men alla djur. Han berättade för mig att han drömt att han blev anfallen av en flock kor.
"Det måste varit för att vi höll på och krånglade så mycket med de där "små grejerna" igår"!
"Vad för små grejer...?"
Han funderade, hittade inte ordet...."De där,öhh....de där....GETTERNA menar jag"!
Ikväll, efter mjölkningen, blir det grillfest, en liten förfest till den stora FÄBODDAGEN i morgon, men tusen aktiviteter och tusen folk från hela landet, hoppas vi!
Nu måste jag göra något hemmanyttigt också innan vi far iväg igen! Lägga mig på soffan kanske....
Om jag hade en sladd till telefonen, skulle jag lägga in bilder som jag tog igår, om Hontass läser kan hon ju skicka över till mig, de jag skickade till henne via mms igår.
Hej hej!
lyssna kära vänner!
http://www.youtube.com/watch?v=xftXg7hf0O4&feature=related
eftersom morhontass är för slut för att blogga, skickar jag denna länken till dig som läser. Av någon anledning blir jag lyrisk. Det var Toppa som visade mig den. Nu vet jag vad vi ska spela på min begravning. Fast då ska de komma "live"....
eftersom morhontass är för slut för att blogga, skickar jag denna länken till dig som läser. Av någon anledning blir jag lyrisk. Det var Toppa som visade mig den. Nu vet jag vad vi ska spela på min begravning. Fast då ska de komma "live"....
GRATTIS FILIP...
...till dina fina resultat i skolan! Du klarar mer än du vet om!
Och kom ihåg- när du inte orkar tro på dig själv- när du inbillar dig att du inte har förmåga- att du ändå är son till en av tidernas största snillen och genier! Nu menar jag inte mig själv, utan din far!
Det fanns ingenting han inte kunde, förutom att laga mat- särskilt våfflor- och passa småbarn! Det var liksom inte hans grej, men för övrigt kunde McGawyer slänga sig i väggen! Han byggde vad han ville av ingenting alls, kanske en gummisnodd om han behövde något!
Alla lärare i skolan, har i alla år sagt att du är så oerhört intelligent, och det är du, men ibland undrar jag om du vet det själv! Hitta det som ger dig behållning i livet, det som gör dig glad av att pyssla med, så kommer du att gå långt som tusan. Bli det du vill bli, så blir det rackarns roligt att leva.
Håll fast vid pappas motto:
"Precis allting går- det omöjliga tar bara lite längre tid"!
Nu ska MorHontass än en gång kasta sig i duschen- jag avskyr att duscha- och det särskilt när jag inte ens luktar koskit. Det är så rent i ladugården nu, inga djur är inne mer än till mjölkningen, så där finns ingen skitlukt alls. Men brandrök luktar jag, på grund av att jag måste elda i pannmuren för varmvatten att diska mjölkledningen med! Rolf säger att det inte gör något men....nä, man kan inte lägga sig alldeles nedrökt!
De har öppnat en väg genom skogen, äntligen, över Lenåsen, närmare bestämt! Jag spar över 3 mil på en dag, men jag tycker att ravinen är läskig, ni som har åkt där vet hur det ser ut.
Det blir nog jobba i midsommar med, vad jag förstår! Mig gör det ingenting, jag har mindre ont på jobbet än hemma, när jag blir still.
Kycklingarna kommer som popcorn i hönshuset, några ägg måste jag nog gå över med till Monica, för de hinner inte hinna kläckas innan mamman går av dem. OHHH det är drösvis med ägg!
Fytusan vad armen är dum. Den är som en död orm eller något! Dagen före midsommar ska jag på neuroröntgen! När jag känner på armbågen känns den som en tvättsvamp...eller död orm....eller nåt....
Bonden åker bort i morgon, igen! Han gör det rätt ofta, men det gör inget, vi klarar oss bra, djuren och jag men jag skulle vilja ha någon som hjälper mig med getterna. Jag är tvungen att mjölka dem, fast jag känner att det bara inte går, men måste,måste måste....så grinar jag lite, och svär och spottar och kastar hinkar omkring mig när det blir för svårt.
Men jag vill ju inte jobba där och tvinga honom att vara hemma hela tiden. Varför kan vi inte bara DÖDA getterna? Utom Stråla, för hon är lättmjölkad. Och Ester, Hillevi och Lisskuna, för de har bara en spene. Och Berit och Tji- som egentligen heter SHE men det tycker jag är töntigt! TJI är bättre. Och kanske vi skulle spara Tanja och Gullspira för de är snälla och har inga horn. Smyla är tråkig att mjölka men hon är snäll och slickar alltid på min arm så det känns skönt....Men Gullan kunde vi göra spjäll och skinn av, liksom Spira....
Hmmm det vart bara minus två getter....
Nämen nu måste jag göra kväller! Klockan 04.00 ringer klockskrället...
Sov gott!
Mycket åka och inget blogga....
Sådant ser mitt liv ut, fast egentligen vet jag nog inte hur bra jag har det. Om det bara inte vore för den fullständigt galna smärtan, som gör att tårarna rinner fast jag inte ens gråter.
Iallafall får jag en hel del naturupplevelser om dagarna. I tisdags var jag alldeles för nära en stor älgtjur, även på onsdagen, men då strävade jag sakta och lugnt på väg uppför berget, där fäboden ligger, så det var aldrig någon fara för krock. Jag kunde bara kolla på den, där den klev omkring i riset intill vägen.
Älg är annars en bristvara i dessa trakter, något att vara glad för, då slipper man krocka med dem. Detta tack vare björn och varg.
Igår såg jag en stor sork springa över vägen, en liten harpalt utanför mjölkrummet, två knäppa tjädertuppar på skogsvägen nedanför fäboden och i morse knatade en liten, liten björnunge över vägen, strax utanför byn Born. Naturligtvis var min mobil omsorgsfullt inpackad i sin mobilkondom som hänger i ett snöre om halsen, och innan jag fick upp den för att fota, var björnen borta. Jag stod still med bilen ett tag, jag gissar att mor och eventullt syskon, fanns alldeles i närheten.
Men nej, jag såg dem inte så jag for vidare.
Mötte strax en cyklist, så jag stannade och varnade honom, och han skulle sjunga högljutt, sade mannen, så att björnarna fick tillfälle att flytta sig.
Jag ska försöka få ordning på den nya kameran, så att jag kan ta lite fina bilder från jobbet och lägga ut här. Det är ett fantastiskt ställe, nästan overkligt. Djuren går lösa på skogen, kommer bara hem för kvälls och morgonmjölkning- men en lammunge försvann genast. Om den dött av sig själv, eller fått hjälp, det vet vi inte förrän vi hittar den, vilket vi säkert aldrig gör.
Måste fixa käk nu, sedan iväg igen. 4.7mil enkel resa X 4 resor/dag.....Nästan som till Örebro ¨på en dag....I morgon ska jag sova kvar...
Ha det gott!
Iallafall får jag en hel del naturupplevelser om dagarna. I tisdags var jag alldeles för nära en stor älgtjur, även på onsdagen, men då strävade jag sakta och lugnt på väg uppför berget, där fäboden ligger, så det var aldrig någon fara för krock. Jag kunde bara kolla på den, där den klev omkring i riset intill vägen.
Älg är annars en bristvara i dessa trakter, något att vara glad för, då slipper man krocka med dem. Detta tack vare björn och varg.
Igår såg jag en stor sork springa över vägen, en liten harpalt utanför mjölkrummet, två knäppa tjädertuppar på skogsvägen nedanför fäboden och i morse knatade en liten, liten björnunge över vägen, strax utanför byn Born. Naturligtvis var min mobil omsorgsfullt inpackad i sin mobilkondom som hänger i ett snöre om halsen, och innan jag fick upp den för att fota, var björnen borta. Jag stod still med bilen ett tag, jag gissar att mor och eventullt syskon, fanns alldeles i närheten.
Men nej, jag såg dem inte så jag for vidare.
Mötte strax en cyklist, så jag stannade och varnade honom, och han skulle sjunga högljutt, sade mannen, så att björnarna fick tillfälle att flytta sig.
Jag ska försöka få ordning på den nya kameran, så att jag kan ta lite fina bilder från jobbet och lägga ut här. Det är ett fantastiskt ställe, nästan overkligt. Djuren går lösa på skogen, kommer bara hem för kvälls och morgonmjölkning- men en lammunge försvann genast. Om den dött av sig själv, eller fått hjälp, det vet vi inte förrän vi hittar den, vilket vi säkert aldrig gör.
Måste fixa käk nu, sedan iväg igen. 4.7mil enkel resa X 4 resor/dag.....Nästan som till Örebro ¨på en dag....I morgon ska jag sova kvar...
Ha det gott!
Jominsann- MorHontass gick till doktorn!
Jag hävdade envist att det inte är någon idé att gå dit, onödigt att slösa pengar när jag bara är överansträngd och de ändå inget kan göra.
Men en natt, vaknade jag och gallskrek, for gråtande upp ur sängen, med händerna uppe i taket för att få ned det som sticker i dem och värker så galet. DÅ bestämde jag mig för att boka tid, och det gjorde jag dagen efter.
Det jag lider av hade ett namn: Någonting med "Ex" och så slutade det på något som lät som "kondom" men det var det inte..."Kyom" kanske, skit samma, det gör iallafall ont. Det där ordet sitter i armbågen, och nu är det så illa att armen inte går att räta ut och jag kan inte lyfta den alls, av egen kraft, måste hjälpa till med vänsterarmen. Ovanpå det var det karpaltunnelsyndrom, trodde doktorn, det är det som gör att händerna svullnar och värker. Jippi, jag är full av fina ord!
Ska boka tid hos sjukgymnasten, vilket kan tyckas ganska meningslöst, eftersom jag har det jobbet jag har, gymnastiken kommer att bli förstörd, genast jag sätter mig och mjölkar getter.
Hinner faktiskt inte skriva mera nu, hinner och orkar aldrig skriva, jag som tycker det är så roligt....egentligen...
Men en natt, vaknade jag och gallskrek, for gråtande upp ur sängen, med händerna uppe i taket för att få ned det som sticker i dem och värker så galet. DÅ bestämde jag mig för att boka tid, och det gjorde jag dagen efter.
Det jag lider av hade ett namn: Någonting med "Ex" och så slutade det på något som lät som "kondom" men det var det inte..."Kyom" kanske, skit samma, det gör iallafall ont. Det där ordet sitter i armbågen, och nu är det så illa att armen inte går att räta ut och jag kan inte lyfta den alls, av egen kraft, måste hjälpa till med vänsterarmen. Ovanpå det var det karpaltunnelsyndrom, trodde doktorn, det är det som gör att händerna svullnar och värker. Jippi, jag är full av fina ord!
Ska boka tid hos sjukgymnasten, vilket kan tyckas ganska meningslöst, eftersom jag har det jobbet jag har, gymnastiken kommer att bli förstörd, genast jag sätter mig och mjölkar getter.
Hinner faktiskt inte skriva mera nu, hinner och orkar aldrig skriva, jag som tycker det är så roligt....egentligen...
