morhontass

Eftersom jag är så dålig på att blogga, får jag försöka dra ihop lite olika händelser i ett. Föresten, det händer inte så mycket här, snön och kylan gör att livet blir totalt stillastående.

Iallafall har jag bestämt mig nu, för en livsavgörande grej: Jag blir kvar hos bonden, sedan min tid i arbetsprövning och sk introduktion, efter långtidssjukskrivning, tagit slut. När jag varit i kontakt med arbetsförmedlingen vid flera tillfällen, har både de och jag sagt att "aldrig i livet, vi måste hitta något nytt, innan både kropp och själ rasar samman"!

Häromdagen kom bonden och jag att prata om min fortsättning, vi har undvikit det i det längsta annars. Jag sade att jag kände lite panik, vad jag ska göra i framtiden, efter den sista mars.

"Men varför vill du inte bli kvar hos mig" undrade han, och såg så där allvarligt sorgsen ut, så att jag ville börja gråta i hans famn. Jag kände att det var faktiskt det som han allra mest i hela världen ville, just då.

"Joooo, det vill jag, det kommer att gå hål i mitt hjärta om jag slutar här", sade jag och så var det klart. Det får bli som det blir, det får gå som det går, jag kan alltid sluta sen, en annan gång när jag tröttnar.

Nu får jag iallafall vara med korna och getterna som jag älskar, det blir lite trassligt när de ska till fäboden, men nu har jag ju bil, så det går! Och jag har inget emot att övernatta, bland björn och varg. Har man en flock med tuffa rödkullor omkring sig, behöver ingen frukta vargen....eller björnen.

När jag kom till ladugården igår morse, låg det en lapp på mjölktanken, han brukar lämna kryptiska meddelande till mig, som han skrivit kvällen före, om det är något jag måste uppmärksamma med korna, eller annat. Jag brukar oftast inte förstå dem, iallafall inte de första fem gångerna jag läser, men efter en stund brukar det rätta till sig, bara jag tänker in lite "punkt och komman", och "och eller" i raderna, så blir det läsbart.

Detta meddelandet var fullt läsbart:

"Lenas Förmån"

och så var det en glad gubbe ritad och en pil som pekade på en påse med den största semla jag sett i hela mitt liv. Jag tänkte spara den till efter mjölkningen, jag skulle bara smaka lite! Jag satt på huk med bautasemlan och hela dess innehåll i ena handen, och försökte med andra handen diska en del detaljer till tanken, som blivit tömd kvällen innan. Det var inte enkelt och en stor mängd mandelmassblandad grädde, gav sig av, rakt ned i diskvattnet, så jag fick börja om. Men först åt jag upp semlan, och fick sedan ångest över att den inte skulle finnas kvar, efter mjölkningen.

Inatt fick jag en chock igen! Jag har tidigare berättat om hur jag skrämde slag på mig själv, när jag mitt i en dröm, vaknade av att jag gallskrek.

Inatt var det sambons tur att väsnas. Jag vaknade till av att han gick ur sängen, och på toa, men jag somnade om direkt. I nästa stund vaknade jag av ett våldsamt braaaaak! Kaffekoppen som stod på sängbordet, hörde jag hur den åkte i golvet, telefonen, snusdosor, tidningar och säkereligen även tallriken, som han sängätit middagen på, på kvällen. Det brakade även i den lilla bokhyllan som står mot väggen paralellt med sängen, och så hörde  jag små, små fräsande svordomar, jag tror att han ville undvika att väcka mig. Det var redan försent.

"Men vad håller du på med, människa"!

".....jag tappade täcket...."

Jag vet inte om han inte riktigt var vaken, det var ungefär det dummaste jag hört i mitt liv, näst efter sådant som bonden brukar häva ur sig, när han tänker klart.

"Säkert! Du ramlar på sänbordet!"

"Nä, det gjorde jag inte, jag bommade sängen"!

"Du tappade kroppen alltså?"

"Det kan man säga, kom hit och sov nu"!

Jag krälade bort till hans sida, så somnade vi om, så gott.

Jag vaknade vid min vanliga tid, vid fem, men för en gångs skull lyckades jag somna om, det är skönt, men då blir ryggen värre än värst. Den är verkligen tidsinställd! Upp klockan fem, eller liiiiiid hela dagen!

Idag ska sambon fixa vårt strömlösa staket, han ska jorda det på ett annat vis, eftersom våra hästar bara rymmer. Tack, himmelriket, för Monica! Nu går de innanför hennes utbrytessäkra staket! Lyckas han inte få ström i staketet, finns det bara ett alternativ, som ingen människa vill veta av, iallafall inte på denna gården. Ställa in dem om nätterna!

Det medför en massa otrevligheter båder för människor och hästar. Turbo kommer garanterat att äta upp inredningen, Mega finner sig säkert bättre, hon är en mera mogen natur och tar livet som det kommer. Han kommer att sparka hål i väggarna och bryta sönder gallret. Jag vet inte varför stallet överhuvud taget finns, men nu gör det det, och i vissa fall kan det vara bra. Iallafall när man ska sko i snöstorm. Många gånger har vi använt Monicas stall vid dåligt väder, ända tills vi kom på att vi har ju ett eget! Så snabbt man tänker ibland.

Hästar i stall medför även mockning! Sånt ska stadsbor och turister hålla på med, det tycker de är roligt...

Nä jag skojar bara, det är inte alla som vill ha sina hästar ute på det viset som vi har, men de har en stor och fin ligghall, att gå in i när de vill, vilket de mest gör på sommaren, till skydd för insekter och sol. Vintertid ställer de sig vid väggen utanför, med rumpan mot vinden!

Nu ska jag göra något av denna dagen, gå och svära lite över ryggen, det går inte bra att vare sig sitta, stå eller ligga. Kanske gå, men vem vill gå ut i detta vädret.

Tar en kopp kaffe till. I kväll ska jag vara barnvakt åt älsklingsungen Melina, lilledotters bonusbarn och mitt bonusbarnbarn, det ska bli roligt, jag hoppas att hon är vaken när jag kommer.

Ha en finfin dag, alla som läser!