Gårdagen var det ja...

Det som var bäst med den, var att den gick sin väg och aldrig kommer åter!

Det började så fint på morgonen, med att det inte fanns någon värme i picupen. Eftersom min egen bil står i en verkstad, var jag hänvisad till sambons bil. En mycket varm, stor och trygg bil. Och framför allt är den jättegul! Man finner den alltid, även om man glömt var man parkerat den.

Det blåste bara kalluft, jag oroade mig för att den tänkte koka, körde ett varv runt berget innan jag for till jobbet, men nä, tempmätaren stannade på nittio grader, just där den skall stå. Jag satt med näsan tryckt mot rutan, med isskrapa och försökte att se något enda litet, av vägen framför mig. Hur det än gick med det, tog jag mig fram. Det är ca en och en halv mil till bonden, och även om sträckan var kort, så var jag fullständigt stelfrusen när jag kom fram.

Jag sprang in i mjölkrummet, med min kaffetermos under armen. Där försökte jag tyda bondens kodade meddelande, som låg skrivet uppepå mjölktanken, i mitt lilla kom-i-håg-block, alltmedan jag söpralde hett och nybryggt kaffe som värmde både kropp och själ!

Först när man läser förstår man ingenting. Inte andra gången heller, men efter tredje gången är det som om saker och ting börjar ta form, krusidullerna liksom får liv i sig.

Men en rad förstod jag inte: "Krusa o D-kulla på Lol pl."

Jag förstod att några kor var tvungna att mjölkas på samma plats, så gör vi eftersom besättningen är för stor för ladugården. Man får mota ut dem, allteftersom, och ta in nya på samma plats. Det knäppa var bara det att Krusa har en egen plats, som när jag kom denna morgon, var befolkad med en ny kossa, som kalvat i hagen häromdagen, när jag inte var där. Jag gissade mig till att när den nya var mjölkad, skulle hon ut, och Krusa som varit ute på natten, skulle in, bli mjölkad och ut igen, och in på nytt med nykomlingen, för att hon skulle få stå inne och mumsa hö, som man ska när man nyss fått barn.

Bonden förnekade senare att han hade skrivit att Krusa skulle stå på Lolas plats. När jag visade honom lappen, tittade han en stund på den, sedan sade han: "Det står så, ja, men jag menade att Lilja skulle stå på Krusas plats..."

Tur att jag iallafall förstår bondens språk...

På lappen stod även att jag skulle väcka honom, han skulle komma ut och hjälpa mig, eftersom jag kände mig klen och eländig. Jag var inne och gol i stugan, så att han vaknade. Han skulle strax komma ut...

Efter två timmar kom han, så klart att han somnat om, det hade jag också gjort i hans ställe!

Tuppen i hönshagen, inne i ladugården hade fått hjärnsläpp. Han satte igång att mörda både fruar och barn! När jag först kom såg jag en blodig kyckling, och sedan fick jag se tuppfan sitta på ryggen på en höna och slita bort stora köttstycken! Himmel o pannkaka, man såg hela kotpelaren på henne, det var hemskt. Jag slet upp nätdörren, fick fatt på tuppen och sprang ut och skrek på bonden. Han hade just kommit ut, och han fick börja sin morgon med att dänga ihjäl tuppen, och plocka fjädrar!

Bonden som annars inte dödar något som nästan lever, sprayade den döende hönan med sårspray, både hon och kycklingen såg livlösa ut, men idag på morgonen, satt de åter på sina pinnar! Höns är fenomenala överlevare!

Allting är svårt, när det är så här kallt. Dörrar går inte att stänga, för all is, bilar och traktorer går sönder, vattenkoppen utanför ladugården har frysit ihop, trots att den värms upp av el. T o m skottkärran går mera långsamt...

Bonden skulle sköta utesysslorna, denna välsignade dag! Då känner jag mig nöjd! Han hade just varit ute och sett om sina utspridda flockar kring tunet, när jag stod och gav småpojkarna mjölk. De är alldeles för stora för mjölk, de är riktiga tonårstjurar jag pratar om! Det är som om man skulle amma sin finniga 14-årskille....Det vill man verkligen inte! Men bonden har inte märkt att de växt, för hos honom, står tiden stilla, eller rättare sagt, den finns inte.

Bonden ropade med hög röst;
"Kan du skynda dig hit och klä av mig!?"

Först brydde jag mig inte om honom, tänkte att det går väl över...

"Kom hit och klä av mig, erbjudandet gäller bara idag!"

Naturligtvis blev jag tvungen att gå dit och kolla vad han egentligen ville. På mjölkrumsgolvet står bonden, med en mössa som är fulare än min, is i ögonbryn och näshår, med det mest korkade med hela mannen var, att han hade en ut och invänd jacka på sig. Modellen var ungefär sådan, som min morfar gick omkring i, till "fin", på sextiotalet, en sorts kavaj. Grå! Men istället för knappar, stängdes bondens kavaj med dragkedja.

Det var dubbla sådana där, som man drar i, en drar man nedifrån och upp, och den andra tvärtom. Bonden är stor och lång, kavajen var inte bara ett eller två storlekar för liten, den var väldigt mycket för liten, ärmen räckte bara ned på lite mer än halva armen!

"Men ååå, varför gör du på det här viset?!" grymtade jag. "Vad vill du jag ska göra?"

"Du måste få ut mig ur den här, dragkedjan har fastnat!"

Ja, det hade den och det ordentligt, så där retligt som det gör i bland, i tyget!

"Men varför har du den ut och in, bängaloo? Det går ju inte att få tag på kedjan, du är alldeles för tjock!"

"Det är jag inte, det är jackan som är liten! Och så har jag ladugårdsoverallen under, ser du väl, och jag vill inte att jackan ska bli lukta illa!"

"...och därför är den ut och invänd?"

"Just de..."

Hur jag bar mig åt, minns jag inte, men jag fick ut bonden ur jackan. Jag luktade på den.

"Den luktar skit" sade jag.

"Det tror jag inte alls, inte på insidan iallafall"...

Som jag sagt förut, ibland vet man verkligen inte om han är på riktigt, eller något surrealistiskt väsen, som bara glider runt och gör surrealistiska saker.

NU ska jag avsluta- inlägget blev för långt ser jag!

Bilen kokade när jag var ett par km hemifrån, snustorr på vatten, det är något läckage, så det försvinner mer än det ska. På kvällen skulle jag låna bil av en väninna borta i byn, men även den hade fryst samman. Monica däremot, hennes bil gick igång, och jag fick låna den både på kvällen och denna morgonen.

Sedan jag åkt hemifrån, hade pannan satt igång att koka, men sambon sade att jag hade gjort allting, precis rätt men att den kan få spader om vedträna är för små, det blir för hastig eld på något vis, de brinner för fort....

Tur att han vaknade så inte jag hade behövt komma hem, till ett exploderat hus.

Kommentarer
Postat av: monica

men gudars skymning, han är ju bara inte sann, tur att inte jag var där när han hade extra erbjudandet som bara gällde idag... asg

tänk att min lilla låda pegusketen går igång....

vill du köpa den??? ;-)

/monica

2010-01-10 @ 21:13:44
Postat av: Anki

Det gäller att ha gott om tålamod och det verkar du ha i massor. Du verkar ha ett utmanande arbete... Otäckt med tuppen, huvva!

2010-01-12 @ 20:06:56
URL: http://www.undertoppluvan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0