Jag är verkligen sjuk...alldels på riktigt!

Jag tror inte att jag egentligen brukar klassa förkylning som sjukdom, det är mest någonting som man får, vare sig man vill eller ej, men någon anledning att lägga omkull sig, det brukar jag inte se.

Bonden har varit förkyld en tid, och det bästa med det var att han tappade rösten. Inte bara så där, litegrann, utan helt och fullt, iallafall en dag. På både gott och ont! När han ville mig något kastade han saker på mig, istället för att skrika. Vi gör så ganska ofta, med eller utan röst- kastar saker på varandra....

Jag tyckte att han fånade sig! Vilken bonde i världen kan lägga omkull sig på grund av en förkylning? Ingen, såvida man inte har en Mor Hontass vid sin sida. Hon ställer upp, kliver i stövlarna, hur arg och trött hon än är. Hur plågad av smärta och förtvivlan hon än är...hon kliver i sina stövlar och sina skitkläder och kör iväg.

Nu när jag skriver så kommer jag på en sak: Det är nog för att jag nyss fått körkort! Det är så himla roligt att köra bil, kanske för att det nästan känns lite kriminellt fortfarande....

Men igårkväll däckade jag på sambons arm- han med helikoptern som ni kanske känner till. Jag var så sjuk, ojojoj, jag ville bli klappad på pannan och pussad på, och sambon gjorde allt det jag ropade efter, men inte blev jag frisk, så han somnade.

I morse var det en katastrof, men jag hade kvällen innan, varskott Bonden om att jag tänker stanna hemma! Det är en sak att vara tvärförkyld, med typ 50 graders feber, och det är en helt annan sak att ha ont i ryggen. Febern säger mig att jag måste stanna i sängen, för att om jag reser mig kommer jag ramla omkull i yran.

Men ryggen säger att jag måste upp ur sängen, fort som tusan innan den går sönder alldeles....vad gör man?

Jag låg kvar så länge jag kunde och höll yrseln på plats, men tillsist gick det inte för smärtan i ryggen fick mig att nästan döden döööö!

Jag kravlade mig upp, på alla fyra tog jag mig till köket och rev upp medicin och kaffe/the-skåpet. Stoppade i mig ett par Tramadol, som jag vanligtvis tar på morgonen för att klara dagen med mindre smärta. Dessutom tog jag två Treo, samt en C-vitamin brus.

Så förskräckligt lång tid gick det inte förrän jag blev människa igen och orkade leva.

Monica- min bästa granne- hade sms:at utan att jag sett det; Är du vaken?

Jag ringde upp henne, och vi tog en fika. Jag kom på att jag hade en hel del mycket viktigt skvaller, som jag måste förmedla till henne, så förmiddagen gled iväg fint.
Därefter var MorHontass som ny. Lite piller och skvaller, sedan fungerar hon nästan som hon ska, den gamla tanten....

Monica och jag drog till Rättvik, i min nya bil, med mitt nya körkort! Vi skulle egentligen bara på BECA, motsvarigheten till Lantmännen som nyss lade ned. Monica skulle köpa Luzern och jag skulle köpa Kraft, till hästarna. Där var tvärstängt! Det är ju den idiotiska trettondagen! Vem i hela världen firar en trettondag????????? Jo, en svensk, som tar alla tillfällen att få fira! För helvete, Svensson. Var glad att Du har ett jobb och se inte alla möjliheter till ledighet....

                              -----------------------------------------------------------------------
Började skriva detta igår, men förkylningen tog överhand och jag lade mig tidigt.

Innan sambon kom hem skulle jag göra mig märkvärdig och elda i den tidigare omtalade pannan i pannrummet! Det gick så fint och bra, men så kom jag till det där med spakarna! De som jag inte kunde koncentrera mig på när han undervisade mig i eldandets ädla konst, eftersom det stod en fåntratt intill mig och fladdrade med sin snopp.

Alltså- det där med spakarna blev fel! Så är det alltid när man ska göra sig till, det blir pannkaka av alltsammans. Jag fick panik, röken vällde ur pannan och spred sig runt i det stora huset. Jag spakade febrilt, på alla upptänkliga vis, och tillsist förstod jag än mindre än jag gjort tidigare, just då kom sambon- som en räddande ängel!

"Vad håller du på med" ropade han.
"Eldar" svarade jag och försökte låta cool.
"Jag märker det..."

Han kom ned och visade hur det ska vara men han trodde mig inte att det bara hade rökt in någon minut, han trodde att jag eldat på det viset, hela eftermiddagen.

Nåja, hellre röker jag ihjäl mig, än fryser ihjäl.

Skam den som ger sig. I morse gjorde jag ett nytt försök, lugnt och metodiskt och så fint det gick. Ingen rök, bara eld....Jag blev tvungen att gå ut och titta på skorstenen, så att det verkligen kom rök ur den. Det gjorde det och jag kände mig så stolt. Det där hade jag åstadkommit.

Efter någon timma blev jag iallafall tvingad att väcka gubben och fråga när och hur mycket mer ved jag skulle lägga i. Han talade om det för mig, sedan drog han täcket över huvudet, kramade sin hund där under, och mumlade:

"Nu du, Jack, nu kan vi sova hur länge som helst, för nu har vi en egen elderska!"

Kommentarer
Postat av: LeiaMia

Krya på dig festisen!!!

Här är -12 grader. Rekord för att vara här. Hörde att det ska bli -40 grader i Dalarna! Brr... tur att du kan elda nu! :-)

2010-01-06 @ 16:07:51
URL: http://leiamia.blogg.se/
Postat av: monica

gubben din blir bara äldre och äldre. kommer han ut på turbo då?? ;-)

2010-01-06 @ 17:03:48
Postat av: Anki

Låter som om du kan konsten att kurera dig ganska snabbt. Krya på dig! Kram

2010-01-08 @ 17:34:55
URL: http://www.undertoppluvan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0