morhontass

Det känns inte så kul att vara vaken idag! En hiskelig förkylning har slagit klorna i mig, det var väldigt länge sedan sist,så jag ska väl inte klaga ändå! På riktigt kan jag inte minnas när jag var förkyld sist, tre, kanske fyra år sedan...

Igårkväll var vi bjudna på ett föresenat 70-årskalas! Jubilaren jubilerade redan i Oktober,men det har inte varit tillfälle att samla syskonskaran förrän nu, då alla är utspridda i landet. Eller Stockholm mera bestämt!

Min sambo är ett riktigt sladdbarn, när han föddes var det närmsta syskonet 11 år, de andra var utflugna och stadgade. Syskonskaran är den mest fantastiska blandning av människor jag någonsin träffat. De är så totalt olika varandra, både till sätt och utseende. De är sex stycken,men den äldste ser vi aldrig, det skar sig någongång, och honom ser man bara vid absolut nödvändiga tillställningar, begravningar och sånt!

Hälften av dem har en rolig uppåtnäsa, hälften har en rolig nedåtnäsa, lite vass sådär. En av systrarna är den som bestämmer om allt, på ett härligt vis.

Exempelvis när vi kom till kalaset, då stod hon i hallen, hon hade just kommit, före oss, med ett knippe virkade tofflor i de mest makalösa färger. Skrikit brandgula, neongröna, lila, ja, hon har knåpat ihop av restgarner kan man tänka.

"Har du tofflor med dig?" frågade hon mig.
"Nä, det har jag inte" svarade jag och tog emot de brandgula tofflorna som hon med bestämdhet tryckte i min hand.
"Det är golvkallt här" sade hon.

Jag har snabbt lärt mig att när I-B säger att man ska göra något, så gör man det, för hon ger sig inte! Alltså trädde jag på mig tofflorna och de var sköna.

"Rolf då, har du tofflor med dig?"

"Näää, jag har inga tofflor och jag vill inte ha några!"

Han svarar alltid sin storasyster med attack i rösten, tror att de ska ha effekt!

"Här! Ta på de här!" I-B försökte trycka in tofflorna i hans händer som han bestämt knöt ihop.

"Jag vill inte ha några tofflor,jag fryser inte!"

"Det kommer du att göra! Här-seså, ta på dem nu!"

Den lille brodern, som är 52 år, smiter in och slänger ned sig i en fotölj, utan tofflor.

I-B gick med dem i handen en lång stund,sedan la hon dem på armstödet, där han satt, utifall att han skulle ångra sig. Det gjorde han inte!

Vi blev bjudna på varm välkomstglögg vid brasan och på mig, som alltid är lite halvsjaskigt klädd, gjorde de brandgula tofflorna ingen skillnad. Men på svågern, en fin bilimportör och mångmiljonär, skar de neongröna tofflorna en aning till hans strikta kavaj!

Men så är det- när I-B talar är det bara att tiga och lyda.

Sedan blev det mat! Ärtsoppa med varm punch, hembakat bröd, och som efterätt en liten plätttårta till oss var med tre plättar, hjortronsylt och glass. Och vin förstås!

Det var en mycket trivsam kväll, det är alltid mycket skratt och stoj när syskonen med respektive är samlade. Ibland spelar vi spel tillsammans, men inte igår! Det är iallafall något av det roligaste jag vet. Aldrig får man skratta så mycket som när vi spelar spel!

Nu ringde lilledotter, hon är och jobbar på travet och ville ha hjälp. Men jag orkar bara inte idag, känns som om att kroppen har fullt upp att överleva här hemma. Annars har jag varit med henne några gånger, och jag förstår ju att hon vill ha hjälp, och jag skulle gärna hjälpa henne om jag klarade det.

Ungefär femton hästar ska hämtas hem på eftermiddagen. Det är långt, långt att gå och är man ensam kan man inte ta mer än två åt gången, är man två kan man ta fyra, dubbelt så många och hälften så lång tid...det gör stor skillnad. När jag tänker på det kanske jag blir tvungen ändå att åka ned och hjälpa henne, hon har hjälpt mig så mycket med annat.

Får se....ska ju bjuda grannarna, sambons storebror med fru, på middag idag, hade vi tänkt. De har en stuga på andra sidan vägen, annars bor de i Stockholm, i innerstan, och från April-September, på Tyresö! De kommer hit ibland, det är roligt, vi brukar spela kort med dem, och storebrodern är en hejare på att fuska, så det bryter ut krig runt bordet....

UUUU, jag måste gå ut nu, till hönsen, vattnet fryser så de vill ha nytt! Tur att jag bor som jag bor, jag kan gå ut i morgonrock och toppluva, utan att det stör någon. Och mina älskade skoterstövlar, som jag fick av sambon förra vintern. De är så varma att jag inte behöver ha strumpor på mig.

Ha en finfin dag!