Men VAR är egentligen Einar???

   Lilledotter Terry och jag for till Willys i Mora för att handla.

   Under vecka 31 går det inte att handla i Rättvik, det går förresten inte att göra någonting i Rättvik, mer än att åka bil. Och helst en gammal sådan, för under vecka 31 infaller  Classic Car week!

   Roligt för dem med intresset- vi andra håller oss hemma eller åker till Willys i Mora om maten tryter.

   I affären stötte vi på kvinnan som kunde varit min like. Fast hon såg ut som hon gjorde i affären, och när jag ser ut så där håller jag mig helst hemma...nästan alltid....om inget oförhappandes händer, så att jag måste ila iväg utan bh....Man kan faktiskt glömma den! Särskilt när man som jag, använder mig av Tv-shops Air-bra! BH:n som är så lätt att den flyger iväg om man knyter en ballong i den. Så det aktar jag mig  noga för.

   Hur ska man då kunna veta om den är av eller på??

   Hur som helst- jag skriver inte detta på något nedlåtande vis mot damen, hon var som hon var helt enkelt! Med en lång grå t-shirt och två enorma "airbags" framme på. Som för att hålla någorlunda styrsel på behagen, hade hon klämt remmen till handväskan under den ena, så att den liksom framträdde extra tydligt och fint.

   Man får förmoda att de gjort ett gott jobb under sina år, och förtjänade sin frihet, för runt omkring Matriarken florerade flera stycken avkommor, i olika storlekar.

   I skaran fanns också en Einar. Vi såg aldrig Einar, vi har ingen aning om hur den lille gossen såg ut, men jag antar att det kan ha varit något som liknade Max, när han och jag skulle handla på Hemköp en gång. Och han försvann, med händerna fulla av jordgubbar.

   Jag såg damen och hennes telningar vid mjölk-kylen första gången! De valde bland produkterna och mamman frågade stilla: "Har någon sett Einar?"

   Ingen hade sett Einar, och jag tänkte inte så mycket mera på det, just då. Men efter en stund var det det enda vi hörde i affären: "EINAR- HAR NÅGON SETT EINAR?" "VAR ÄR EGENTLIGEN EINAR?"

   Sedan kunde det vara tyst ett par hyllor framöver och jag kunde koncentrera mig på det jag var där för. Men så ljuder det igen, likt en siren på tysta havet:

   "EIIIIINAR!!!!!!!!!!!!!! VAR ÄR DU EINAR?" "Kan ni kolla var Einar är, flickor? Han var vid glassen förut!"

   Flickkören ljuder i sin sopran-stämma: "EIIINAR! KOM FRAM; VI MÅSTE BETALA NU!!!!!!!!!!!"

   Det tog inte slut där, för Einar kom aldrig fram, inte vad vi kunde se iallafall. Jag ska inte upprepa alla dessa Einar, som skallades ut över Willys i Mora, för det kommer att bli tjatigt och ingen vill läsa mera.

   När jag stod i kön, vimsade den söndrade familjen fortfarande omkring; inte på något sätt oroade, nej då, de verkade vara helt bekväma i den uppkomna situationen.

   Tanken slog mig, att de faktiskt aldrig hade haft med sig sin Einar in i butiken. Vem vet om han blev glömd i bilen, man kanske förutsatte att han redan rusat iväg, innan bildörren ens öppnades? Såna ungar finns. Det vet jag av egen erfarenhet.

   Kanske han knatat över vägen, till Zoo-affären, för att titta på papegojor. Eller till Mc Donalds för att få sig ett skrovmål, av någon annan familj som inte kände till hur många barn de hade....

   Skojigt vore det att någon gång få veta vem denna lilla mannen var, som satte sådant liv och verksamhet i en ganska tråkig Willys-butik i Mora.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0