morhontass

Och var ska detta sluta...

Den lilla svartvita hönan- gammal som gatan- fick en liten blodpropp. Det är ganska vanligt hos höns, fast här har vi varit förskonade. Bara någon annan väldigt gammal har råkat ut.

Hon låg på golvet i det kalla hönshuset, kacklade förtvivlat, vingarna släpade och ena benet spretade rakt ut. Vän av ordning tänker att jag borde slå henne i huvudet, det var även vad Lilledotter tyckte, när jag kom in med den gamla hönan under armen.

Men så här är det, att ibland repar de sig, så det blev till att flytta in i hallen hos Lilla Kyckling. Hon var hungrig och törstig, och när hon fått i sig tillräckligt, med min hjälp, lade hon sig att vila.

Efter några timmar kunde hon stå på båda benen, och idag ser man bara att ena vingen hänger lite! Så hon lurade döden, för den här gången iallafall.

Hon är min äldsta höna, den enda av den rasen som finns kvar, och hon är ju så rar.

Men okay, händer det igen, tar jag bort henne!

Och NU ska jag ut och slakta ett gäng med tuppar!

Hmmm... det va visst inte bara tuppar som blev slaktade idag..

Oj nej- jag får nog göra ett blogginlägg om det! Eller kanske jag blir anmäld då. Angelica höll på att garva ihjäl sig!

Vansinnigt vacker svartvit höna :)

Jag hade en katt med namnet Sigge fast det var en hona som fick en hjärnblödning en natt, det var ingen rolig historia.

Skönt att hönan repade sej.