Fäboliv och oväder!
Zack o och jag lever fäbodliv. Zack är alltså äldsta barnbarnet,12 år, även känd som en av Hontass ( http://hontass.blogg.se/ ) avkommor.
Igår blev det en lite speciell kväll! Vi grejade som vanligt med kvällsmjölkning och utfodring, när svarta moln plötsligt drog in och lade sig tillrätta ovanför våra huvuden, högst upp på Skallberget, där fäboden ligger.
Skallberget- av namnet kan man tyda ut att det smäller ordentligt när det åskar. För några år sedan blev ca 20 får ihjälslagna av blixten mitt ute på vallen, där de sökt skydd under ett av de få jättegranarna som står kvar. Även två mongoler- ja ni läste rätt, två jättesmå människor från Mongilet dammades i backen, men klarade sig oskadda, tack och lov.
Igår började det iallafall att dundra, men värre än dundret var nästan regnet, som inte var något regn, utan ett totalt Niagarafall från ovan. Den gamla timrade ladugården, har ett plåttak och mot det dånade dropparna, så åskaljudet nästan inte hördes. Men blixtarna såg vi, och jag ropade till Tor med sin hammare, att han måste hålla igen tills dess jag mjölkat klart, så inte strömmen försvinner.
Jag hann, och jag sade åt bonden att han fick ta disken, och vakta mjölkbilen, eftersom vi har mer mjölk än tanken rymmer och måste fylla de sista 50-100 litrarna i krukor. Mjölkchaffisen får egentligen inte ta något som varit utan för det slutna systemet, men de brukar vara bussiga. Sist kom en sommarvikarie till chaffis, som var skitgrinig och sur, men han tippade iallafall mjölken i tanken så den kom med. Jag sade till Bonden att jag vägrar ta strid en gång till med den sure killen, som knappast ens klarade att backa upp sitt ekipage till ladugården.
(F ö är mjölkbilen större än ladugården, det ser rätt kul ut när man ser det på bild)!
Hur som helst skulle Bonden sköta disk och chaffis medan Zack och jag skulle ta hand om getter och kalvar i andra änden av vallen. Vi skulle ha fem liter råmjölk med oss som skulle blandas med getmjölk sedan jag mjölkat dem. Jag värmde råmjölken i pannmuren, i sin kruka, efter en stund stoppade jag ned handen, vispade runt och kände om det var rätt temperatur. Det var det, och jag smetade av handen mot byxorna, som jag alltid gör med allt som är kladdigt. (Kan berätta att det Zack är mest imponerad av i ladugården, det är att HYGIENEN är så noggrann...) allting är ju relativt...
Därefter tog vi fart, Zack och jag och rusade ut i bilen, som stod parkerad bara några meter från ladugården. Vi slängde oss in, undan regnet och alla rutor i bilen var fullständigt igenimmade. Vi såg precis ingenting, och jag - som ínte är smartare än Hontass själv, som torkar rutor med babyservetter så det blir en enda smet - torkade rutan med baksidan av min mjölkiga hand och sedan försvann alla eventuella möjligheter till fri sikt.
Vi åkte ändå, jag kan vägen med alla sina stenar och hålor, i kompakt mörker om så behövs.
Väl uppe vid Törnstugan och get/kalvstallet lugnade regnet sig plötsligt, och åskan. Vi samlade ihop ett par småkalvar och band in dem där de skulle vara. Sedan lockade vi getter, de brukar komma som skjutna ur kanoner från alla håll i skogen, men nu hörde vi inte ens deras livliga skällor som hänger om halsen. Någonstans långt långt borta hörde jag lilla Beda-Britta bräka svagt, men inte ens hon kom, som älskar folk bättre än getter. Hon är ensam killing kvar, och de större är rätt taskiga mot henne.
Vi gick iväg långt långt bort, hittade flocken som inte ägnade oss en enda blick. De åt och åt, som om de aldrig sett mat förr, de hade ju stått still en timma under buskar och träd, undan regnet. Nu höll de på att svälta ihjäl! Getter är ju getter, det kommer man inte ifrån.
Beda-Britta blev glad! Hon finns föresten på bild med Zack i Hontass blogg, som jag länkat till i början av inlägget. Hon följde oss tillbaka, vi hämtade pellets och stängde in henne i hennes bo, och så gick vi tillbaka till de andra, för att skramla med mathinken.
Men då brakade det löst igen, samtidigt kom ett sms från bonden att strömmen var borta. Han kunde inte diska! Så skönt för honom då- då fick ju jag göra det sedan.
Vi sprang, Zack och jag för att finna skydd under nåt tak, det ligger små lador lite varstans på vallen. En enorm blixt brakade rakt ned i backen en bit upp på vallen och det small så allt skakade. Då var vi inte stora, men Zack var inte rädd, bara jag som kunde frammana bilden av tjugotalet döda får, och två medvetslösa, jättesmå mongoler när jag ville, eller inte ville.
Det var snabbt över, det var bara Tor som ville berätta att han visste var vi fanns...
Vi fick hem getterna, band fast dem, mjölkade, matade alla sex kalvar och stängde in de som skulle vara inne. Sedan fick vi ta i tu med det som bonden lämnat efter sig i ladugården, dvs all disk....
Därefter skulle vi in i vår kammare och bädda ned oss bakom förhängena i de väggfasta bingarna. Då kom ett sms från bonden.
"Vill ni komma upp och äta smörgås och dricka te?"
Jag var lite sur och svarade att vi just skulle gå till sängs, så vi avstod.
Efter en stund, när han tänkt efter hur han skulle formulera sig för att få mig att ge efter, kom ett nytt sms:
"Det finns köpe-te om ni vill ha"!
Jag suckade och sade till Zack att det är bäst att gå upp, så det gjorde vi. Det blev en trivsam kväll, fast jag var trött så ögonen kroknade.
Vid 22 var vi på vår kammare igen, Zack fullproppad med vetenskap om urminnes tider. Både han och jag pratade i sömnen, så vi skrattade åt varandra. Han hade drömt att han ägde hela fäbovallen men alla djur. Han berättade för mig att han drömt att han blev anfallen av en flock kor.
"Det måste varit för att vi höll på och krånglade så mycket med de där "små grejerna" igår"!
"Vad för små grejer...?"
Han funderade, hittade inte ordet...."De där,öhh....de där....GETTERNA menar jag"!
Ikväll, efter mjölkningen, blir det grillfest, en liten förfest till den stora FÄBODDAGEN i morgon, men tusen aktiviteter och tusen folk från hela landet, hoppas vi!
Nu måste jag göra något hemmanyttigt också innan vi far iväg igen! Lägga mig på soffan kanske....
Om jag hade en sladd till telefonen, skulle jag lägga in bilder som jag tog igår, om Hontass läser kan hon ju skicka över till mig, de jag skickade till henne via mms igår.
Hej hej!
Igår blev det en lite speciell kväll! Vi grejade som vanligt med kvällsmjölkning och utfodring, när svarta moln plötsligt drog in och lade sig tillrätta ovanför våra huvuden, högst upp på Skallberget, där fäboden ligger.
Skallberget- av namnet kan man tyda ut att det smäller ordentligt när det åskar. För några år sedan blev ca 20 får ihjälslagna av blixten mitt ute på vallen, där de sökt skydd under ett av de få jättegranarna som står kvar. Även två mongoler- ja ni läste rätt, två jättesmå människor från Mongilet dammades i backen, men klarade sig oskadda, tack och lov.
Igår började det iallafall att dundra, men värre än dundret var nästan regnet, som inte var något regn, utan ett totalt Niagarafall från ovan. Den gamla timrade ladugården, har ett plåttak och mot det dånade dropparna, så åskaljudet nästan inte hördes. Men blixtarna såg vi, och jag ropade till Tor med sin hammare, att han måste hålla igen tills dess jag mjölkat klart, så inte strömmen försvinner.
Jag hann, och jag sade åt bonden att han fick ta disken, och vakta mjölkbilen, eftersom vi har mer mjölk än tanken rymmer och måste fylla de sista 50-100 litrarna i krukor. Mjölkchaffisen får egentligen inte ta något som varit utan för det slutna systemet, men de brukar vara bussiga. Sist kom en sommarvikarie till chaffis, som var skitgrinig och sur, men han tippade iallafall mjölken i tanken så den kom med. Jag sade till Bonden att jag vägrar ta strid en gång till med den sure killen, som knappast ens klarade att backa upp sitt ekipage till ladugården.
(F ö är mjölkbilen större än ladugården, det ser rätt kul ut när man ser det på bild)!
Hur som helst skulle Bonden sköta disk och chaffis medan Zack och jag skulle ta hand om getter och kalvar i andra änden av vallen. Vi skulle ha fem liter råmjölk med oss som skulle blandas med getmjölk sedan jag mjölkat dem. Jag värmde råmjölken i pannmuren, i sin kruka, efter en stund stoppade jag ned handen, vispade runt och kände om det var rätt temperatur. Det var det, och jag smetade av handen mot byxorna, som jag alltid gör med allt som är kladdigt. (Kan berätta att det Zack är mest imponerad av i ladugården, det är att HYGIENEN är så noggrann...) allting är ju relativt...
Därefter tog vi fart, Zack och jag och rusade ut i bilen, som stod parkerad bara några meter från ladugården. Vi slängde oss in, undan regnet och alla rutor i bilen var fullständigt igenimmade. Vi såg precis ingenting, och jag - som ínte är smartare än Hontass själv, som torkar rutor med babyservetter så det blir en enda smet - torkade rutan med baksidan av min mjölkiga hand och sedan försvann alla eventuella möjligheter till fri sikt.
Vi åkte ändå, jag kan vägen med alla sina stenar och hålor, i kompakt mörker om så behövs.
Väl uppe vid Törnstugan och get/kalvstallet lugnade regnet sig plötsligt, och åskan. Vi samlade ihop ett par småkalvar och band in dem där de skulle vara. Sedan lockade vi getter, de brukar komma som skjutna ur kanoner från alla håll i skogen, men nu hörde vi inte ens deras livliga skällor som hänger om halsen. Någonstans långt långt borta hörde jag lilla Beda-Britta bräka svagt, men inte ens hon kom, som älskar folk bättre än getter. Hon är ensam killing kvar, och de större är rätt taskiga mot henne.
Vi gick iväg långt långt bort, hittade flocken som inte ägnade oss en enda blick. De åt och åt, som om de aldrig sett mat förr, de hade ju stått still en timma under buskar och träd, undan regnet. Nu höll de på att svälta ihjäl! Getter är ju getter, det kommer man inte ifrån.
Beda-Britta blev glad! Hon finns föresten på bild med Zack i Hontass blogg, som jag länkat till i början av inlägget. Hon följde oss tillbaka, vi hämtade pellets och stängde in henne i hennes bo, och så gick vi tillbaka till de andra, för att skramla med mathinken.
Men då brakade det löst igen, samtidigt kom ett sms från bonden att strömmen var borta. Han kunde inte diska! Så skönt för honom då- då fick ju jag göra det sedan.
Vi sprang, Zack och jag för att finna skydd under nåt tak, det ligger små lador lite varstans på vallen. En enorm blixt brakade rakt ned i backen en bit upp på vallen och det small så allt skakade. Då var vi inte stora, men Zack var inte rädd, bara jag som kunde frammana bilden av tjugotalet döda får, och två medvetslösa, jättesmå mongoler när jag ville, eller inte ville.
Det var snabbt över, det var bara Tor som ville berätta att han visste var vi fanns...
Vi fick hem getterna, band fast dem, mjölkade, matade alla sex kalvar och stängde in de som skulle vara inne. Sedan fick vi ta i tu med det som bonden lämnat efter sig i ladugården, dvs all disk....
Därefter skulle vi in i vår kammare och bädda ned oss bakom förhängena i de väggfasta bingarna. Då kom ett sms från bonden.
"Vill ni komma upp och äta smörgås och dricka te?"
Jag var lite sur och svarade att vi just skulle gå till sängs, så vi avstod.
Efter en stund, när han tänkt efter hur han skulle formulera sig för att få mig att ge efter, kom ett nytt sms:
"Det finns köpe-te om ni vill ha"!
Jag suckade och sade till Zack att det är bäst att gå upp, så det gjorde vi. Det blev en trivsam kväll, fast jag var trött så ögonen kroknade.
Vid 22 var vi på vår kammare igen, Zack fullproppad med vetenskap om urminnes tider. Både han och jag pratade i sömnen, så vi skrattade åt varandra. Han hade drömt att han ägde hela fäbovallen men alla djur. Han berättade för mig att han drömt att han blev anfallen av en flock kor.
"Det måste varit för att vi höll på och krånglade så mycket med de där "små grejerna" igår"!
"Vad för små grejer...?"
Han funderade, hittade inte ordet...."De där,öhh....de där....GETTERNA menar jag"!
Ikväll, efter mjölkningen, blir det grillfest, en liten förfest till den stora FÄBODDAGEN i morgon, men tusen aktiviteter och tusen folk från hela landet, hoppas vi!
Nu måste jag göra något hemmanyttigt också innan vi far iväg igen! Lägga mig på soffan kanske....
Om jag hade en sladd till telefonen, skulle jag lägga in bilder som jag tog igår, om Hontass läser kan hon ju skicka över till mig, de jag skickade till henne via mms igår.
Hej hej!
Kommentarer
Postat av: monica
måste vart sjuhelsikes dunder och brak där hos er, här hemma i byn hördes det bara muller på avstånd.
hoppas ni fick en jättetrevlig kväll med grillningen idag.
Trackback
