fuskblogg
Jag mailade en vän idag, klipper ur en snutt ur texten, på så vis slipper jag skriva en gång till, hade nämligen tänkt att blogga om det här, men vännen kom först:
"En eftermiddag fick jag för mig att jag skulle åka genom skogen till fäboden. Det finns många vägar genom skogen, och en enda stor och fullt farbar väg, som jag oftast åker. Men den är lång rak och tråkig så ibland varierar jag mig. Det var en fredag, så jag tänkte mig att börja mjölka lite tidigt så jag fick tidig kväll, så jag åkte vid tretiden hemifrån.
"En eftermiddag fick jag för mig att jag skulle åka genom skogen till fäboden. Det finns många vägar genom skogen, och en enda stor och fullt farbar väg, som jag oftast åker. Men den är lång rak och tråkig så ibland varierar jag mig. Det var en fredag, så jag tänkte mig att börja mjölka lite tidigt så jag fick tidig kväll, så jag åkte vid tretiden hemifrån.
I flera dagar, ja t o m veckor har jag funderat på hur länge jag kan åka utan att få punka. För även när jag kör stora vägen är sista en och en halv milen, dålig grusväg, och jag anpassar inte alltid hastigheten efter väglaget....
Hur som helst, mitt i djupaste urskogen sa det pang och bilen började studsa. Jag blev inte helt ledsen eller arg, det var förväntat, min lilla Volvo har kämpat tappert länge nog. Alltså stannade jag, tog en rök, började leta fram däck domkraft och fälgkors. Det fanns inget kors, men däremot en slags praktisk nyckel, med bara ett skaft. Alldeles för kort för att jag skulle orka dra loss bultarna.
Underlaget att hissa bilen på var inte det bästa, men jag donade till det och fick domkraften att stå stadigt. Lade stenar bakom hjulen och ettan i, för handbroms har jag ingen. Upp kom bilen och jag hade före det lyckats slå lös bultarna med en stor sten. Hej vad bra det går. Jag vickade försiktigt loss hjulet, var rädd att bilen utan handbroms skulle röra på sig. Just som jag fått hjulet i min famn, vinglade bilen till, bara aningens aning, och pladask låg den som en padda på vägen, med domkraften förskräckt utslagen intill. Vet inte hur det gick till att den inte hamnade under bilen, men det gjorde den inte.
Min första tanke var att nu går det inte att göra något mer, bilen måste lyftas med maskin. Det var omöjligt att komma åt fästet, där domkraften ska sitta och allt annat verkade liksom pappersaktigt...Men så kände jag en kant i bakdelen av hjulhuset, det var alltså höger framhjul jag fått punka på. Kruxet var att inte heller där fanns det plats att få under ens ett papper. Jag tog nyckeln som jag lossat bultarna med och började liksom "pet-gräva" ett hål!!! Det gick inte fort och översidan av handen rev emot bilens underrede, så blodet sprutade efter en stund och såren var fulla med grus och rost. Vid den tiden hade det kroppsegna morfinet löst ut och jag kände ingenting alls som gjorde ont.
Vet ej hur lång tid jag låg och grävde, men tillsist lyckades jag få in domkraften, och höll tummarna på att det inte skulle gå hål på underredet när jag lyfte. Det gick inte hål och reservdäcket kom lyckligt på plats. Puh...jag vevade ned bilen, och när den landat på marken, fortsatte den liksom att landa lite till; det fanns inte tillstymmelse till luft i däcket!
Till saken hör att jag häromdagen bad sambon att kolla luften i det, medan han ändå hade kompressorn framme, men minnet hänger inte alltid med, så det blev bortglömt.
NU insåg jag att även jag har mina begränsingar, jag kunde omöjligen blåsa in luft i däcket. Jag lade mig på rygg i gräset och ringde en vän, som kom med sin kompressor, han fanns bara ett par mil bort.
Medan jag låg där, med den vackra sjön Ljugaren på ena sidan och en brant slänt upp mot skogen, på den andra sidan av vägen hörde jag något djur passera ovanför mig. Jag såg liksom inte vad som fanns ovanför slänten, men jag hörde att något stort rörde sig. Det är rovdjurstäta marker där, det är kännt.
Dagen efter passerade jag på samma ställe, då hittade jag en stor vargskit, just där min bil stått både havererad och reparerad. Jag plockade upp den i min ständigt närvarande plastpåse. Bonden skickar alltid björn och vargskitar på analys, på så vis får vi reda på när och om de blir skjutna eller dödade på annat vis. Det kan ha varit vargen jag hörde där jag låg, för älg finns ingen, de är sedan länge uppätna. Det är ju så hemskt att rovdjuren, pga människans galenskap, lärt sig att där det finns människor, där finns det mat. Den hade naturligtvis lagt märke till mig och min bil, och sedan jag åkt därifrån, gått dit för att kolla om jag lämnat några goda sopor efter mig. För så gör människor!
Så har det blivit- det börjar likna svartbjörnens beteende i USA och Canada. Dumt! Vi kan vara vänner- bara vi lär dem att vi måste ha ett avstånd mellan oss!
Sambon sågar ved idag, han hyr en sån där flaschig maskin ibland som både kapar och klyver, Denna gång behöver jag inte vara med och stapla, det är ju skönt. Men jag får väl ställa fram dammsugaren så det ser ut som om även jag har något för mig idag.
Han har semester, har haft i flera veckor, och hans huvudsyssla har varit att mata hönsen. Han sitter på trappen, ibland med en starköl tätt intill, välförsedd med bröd och alla 25 hönor plus 6 halvstora kycklingar trängs omkring honom. De har blivit så tama att de sitter på både armar och rygg, och nu kan han inte visa sig, utan att han har hela flocken över sig. I nästa vecka kommer det nya kycklingar, en höna ligger på sju ägg. Det är alltid lika faschinerande. Hönor är världens bästa mammor."
Oj vad snabbt det gick att göra ett inlägg...
Nattinatt!
Oj vad snabbt det gick att göra ett inlägg...
Nattinatt!
Kommentarer
Postat av: monica
herregud, att du inte flög upp och kollade, jag hade gjort i brallan!!!! tänk om det var vargen och du ligger där helt coolt och röker... men jag borde väl ha lärt mej nu att du är supercool när det gäller. ;-)
hoppas du mår bättre nu, är faktiskt orolig för dej.
kram
Trackback
