morhontass

Sambon ringde vid 22.30! Det var strömavbrott hemma. Jag frågade om det bara var vårt hus, eller om hela byn var släkt, men det visste han inte, för han hade inte hittat ut ur sovrummet än. Han visste inte var ficklamporna var! Den närmaste hade han ju på telefonen, som han pratade i, de andra tre står på fläkten i köket, i städskrubben hänger fem pannlampor, alla fungerande och i byrån i hallen ligger ytterligare tre, samt en stor ficklampa. Så nog har vi ljus i stugan, även om det slocknar runt omkring oss.

Jodå, hela bygden, och grannbygden också, var släckt, så det var inte mycket att oroas för. Tur att vi hade klent med ved inne, när jag åkte på kvällen, annars hade jag startat en stor brasa, som inte hade haft någonstans att ta vägen, när strömmen försvann.

När jag kom hem i förmiddags efter barnvaktandet- som var väldigt enkelt- ungen är då förfärande snäll- så var här bara tretton grader i köket. Jag hade en omgång ved i källaren, som jag sparat just till denna morgonen, så det räckte precis att göra en härlig brasa. Sambon vägrade gå ut från täcket, förrän det blev lite varmare, det gjorde han rätt i, vad ska man upp och göra, när man är ledig, och har en egen elderska.

Men sedan blev det iallafall fart på gubben, och han fick på sig vinteroverall och allt därtill, kom sig ut och fick igång Ursusen, som stått med motorvärmare hela natten. Sedan lastade han traktorskopan full med ved, och tippade in genom källarfönstret, där jag stod med vantar och travade en fin stapel längs med väggen.

Tre skopor körde han in, det blev en trave som nästan räckte till taket, det klarar vi oss på i närmare två veckor, tror jag, eller iallafall en och en halv.

När han kört klart veden var han och hämtade en höbal och ställde ut i hagen vid vårt hus. Nu går hästarna på andra sidan vägen, de har en bal där också. När de ätit upp den, är det bara att flytta hem dom, för höt är på plats.

Vi har gjort iordning stallet hos min granne Angeliqa, som tidigare var mitt eget stall, när jag bodde i den gården. Det känns så roligt att stallet blir använt igen, det blir liksom mera levande. Fast de går inte in så mycket, bara för att dricka lite ibland och knapra på slickstenen kanske...

Annars är de rätt otacksamma att göra fint åt- de är helst ute, oavsett vilket skitväder det är. Stekande sol och insekter är det som lockar in dem, inte bitande kyla!

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig för, kanske precis ingenting, eller städa akvariet och hönsburen i hallen....ja, det gör jag!