Snöstorm och innemys!
Årets första rejäla snöstorm drog in över oss igår eftermiddag. Jag gillar oväder, mysigt när man får vara inomhus. Fast det blev en vända till Rättvik för att besiktiga picupen, som gled snyggt igenom utan några skavanker. Sambon är glad.
Besök har vi fått idag, av Sambons äldsta dotter, som är jämngammal med min Lilledotter, de gick i samma klass ett tag, på högstadiet. Margita har med sig en väninna, Frida, som också hon är en trevlig och glad tjej.
I förmiddags var vi ute i stormen och klädde på min gamla märr ett täcke, som jag fått låna av Monica- bästa Monica som alltid har allt man behöver till hands. Föresten- hennes fårkorv är att rekommendera starkt, för den som inte är vegetarian. Fast för stunden är den slut- jag hann iallafall köpa två. Med vitlökssmak....mmmm! Hon har fårfiol också, om någon är sugen på det. Fast jag vet inte om den också är slut. Får förökar sig som bekant, så jag antar att det så småningom blir en ny omgång...Hoppas att Du inte tar illa upp Monica- beställningarna kanske strömmar in nu, så du måste skaffa flera tackor!
Jag har kommit på att vi verkligen äter närproducerat i vår familj! Monicas korv, egna ägg, potatis ifrån byn (som även Monica fixat, Sveriges finaste och godaste potatis!) Och i nästa vecka kommer tjuren som vi får vid denna tiden varje år, den blev lite försenad i år, vet inte om den var svår att fånga....De har gått i en hage bakom Sambons syster, och levt ett skönt tjurliv, så länge de nu fick vara med.
Lilla Kyckling har fått en egen sittpinne, för det vill Lilla Kyckling ha, även om hon är blind. Jag har fått hjälpa henne upp, för hon har inte hittat den, vi har tränat några gånger om dagen. Pinnen är inte högt upp, hon kan känna den med näbben, har jag demonstrerat för henne. Också lyfter jag försiktigt upp henne och säger "Hopp Hopp".
Det står en trälåda också, som hon kan hoppa upp på själv, från den kan hon kliva upp på pinnen utan något "Hopp Hopp".
Och faktiskt- höns är inte så dumma som skrönan skvallrar- nu kommer hon upp alldeles själv på sin fina pinne, och kan sova på samma sätt som sina kollegor där ute i stallet! Som blev hönshus.
Jag har kommit på att Lilla Kyckling är faktiskt den Lilla Kyckling, som vi hittade nyfödd och död utanför boet. Hon hade ramlat ut, och frysit ihjäl- iallafall trodde vi det, för hon var alldeles stel och med en sådan liten går det fort. Men så såg jag att en tå rörde sig, så hon blev uppvärmd i händerna och med varm andningsluft- lite konstgjord andning kan man säga.
Det tog några minuter, sedan började hon pipa, och röra sig. Då åkte hon med ilfart ned i Monicas äggkläckningsmaskin, som var i full gång att poppa ut hennes egna kycklingar, så den var uppvärmd och klar-jag sade ju det- Monica har verkligen allt man behöver, till hands.
Kanske är Lilla Kycklings blinda ögon, ett resultat av en tuff start i livet, kanske att hon skadade sig i fallet, slog i skallen....Jag kan inget sånt, men det är ju inte otänkbart.
Här är hon och Frida, som tyckte det var lite läskigt med en höna på armen.
...och så Livet På en Pinne:
Kommentarer
Postat av: Tvärslå
Det låter som om Lilla Blinda(Kycklingen - förlåt) är ett riktigt mirakel och en stark tjej :)
Postat av: monica
men, det här inlägget har jag missat........ men jag tycker du har det mesta som kan tänkas behövas, så vi kompleterar nog varann ganska bra då, det jag inte har har du och vise versa. hahahaha :-) kanske dax att åka släde snart?
Trackback