morhontass

Detta är en svensktillverkad, mycket gammal och fullständigt hederlig kvarn. Den kan både krossa, så att kornen blir till gryn, liknande dem man köper i affären och kokar gröt på, och den kan mala mjöl om man vill det.

Kvarnen har varit i bruk sedan eviga tider, hur eviga vet jag inte säkert, men sambon säger att man åkte hit från angränsande byar när han var liten- närmare stenåldern alltså- för att krossa sitt korn och mala sitt mjöl.

När jag flyttade hit för några år sedan hade kvarnen stått i träda ett antal år, hur många vet jag inte, men säkerligen 25-30 år.

Ändå, när jag sparkade igång den för snart fem år sedan, knatade den på, som om den inte hade gjort annat. Inget gnissel och gnäll där. inte.

I höstas gav remmen upp. Den gick helt enkelt av, efter lång och trogen tjänst.  Den är lång,  bred och går mellan två hjul; ett större och ett mindre, det lilla sitter fast på motorn. Precis då, skulle vi åka till Kanarieöarna, så det blev brått att få hem en ny rem, fick beställa iltransbort till Johanssons Järn, så jag hade den dagen efter beställningen.

När jag skulle hämta ut den, sade mannen i kassan: "Du, kan du inte ta och sätta dig ned?"

Nog förstod jag att den skulle bli dyr, eftersom det var en snabb leverans. "Häv ur dig bara", grymtade jag, som inte fann något att sitta på.

För en gångs skull kunde jag inte skylla det dyra priset på Johanssons själva, själva frakten gick på ungefär hälften av det slutliga priset 1600:-

Men som sambon uttryckte det: "Men vi behöver inte byta rem, de närmaste femtio åren"!

Det finns en hel del regler omkring en sådan vådlig makapär, sambon instruerar mig ideligen. Man får inte hållas med lösa jack eller tröjärmar omkring remmen eller valsarna! Fastnar man där, är det troligtvis det sista man gör i sitt liv.

Man får absolut inte stoppa upp handen i tratten, ovanför valsarna, för att pilla ur skräp som fastnat, såsom hö och halmstrån, eller kanske alldeles vanliga skräpstrån! Kattskit är också vanligt förekommande, eftersom facket där kornet hämtas också tjänar som toalett åt den gårdens katter. Inte gör det något, det torkar så fint, och hönsen bryr sig inte. Om jag däremot skulle mala mitt eget mjöl, kanske jag skulle välja en annan leverantör.

Det svåra med alla dessa regler är att låta bli att bryta mot dem!

Jag vill inte öppna nedsläppet för mycket, för då krossar det inte så bra som jag vill, och följden blir att strån täpper igen hålet. Jag MÅSTE dit och fingra, och akta er att det är ett välbehag i kroppen, när proppen släpper. För att inte tala om när man lyckas pilla där en torr och platt katt-skit!!

Och när man är där och fingrar, ja, då automatiskt är man livsfarligt nära valsarna, med sin jackärm, eller tröja eller vad man nu har.

Eller om man istället för att gå upp för trappen och kika ned i luckan, klättrar lite på väggen och på kvarnens fötter för att se hur mycket det är kvar, då är man lika livsfarligt nära remmen....

Allt detta gör jag, fast jag lovat sambon att jag inte gör det....Oj vad han ska bli arg den dagen han finner mig i strimlor!