morhontass

Lilledotter är min näst yngsta unge, Terry. Hon har kallats så tidigare i mina texter. Storedotter är av naturliga skäl, den större av dem, Sandra http://hontass.blogg.se/. Pojkarna får väl heta det de heter, fast Tobias kan ju numera benämnas Konstapel Solvik-inte utan en viss stolthet i modershjärtat.

Lilledotter och jag umgås mycket- väldigt mycket och jag är glad att hon finns så nära, hon gör verkligen livet värt att leva, om allt annat känns galet ibland.

Något som är konstigt, det är att så fort vi är ute på socknen, eller någonannanstans blir det alltd något tok. Något som måste få oss att skratta så vi får ont i både magar och kinder.

Det kan vara precis vad som helst, inga stora saker behövs, för om vi väl börjar skratta åt något, ger sig resten av sig själv.

Häromdagen var vi i Rättvik. Jag hade ett ärende till Apoteket, som jag uträttade först av allt.

När man sitter vid disken med sin önskan om medicin, sitter man av förklarliga skäl väldigt nära expediten. Jag har förstått att det är av Diskretions-skäl. Jag vet inte om ordet Diskret, kan vrängas om på det viset jag nyss gjorde, men ni förstår säkert vad jag menar. Ingen mer ute i väntsalen skall ens kunna ana sig till vad för piller kunden kan tänkas äta.

Personalen är tränad, det märker man. De lutar sig framåt, klokt och förstående; ställer en fråga, får svar på en fråga, lägger huvudet på sned och ibland ler hon vänligt. Våra ansiktetn är bara några decimeter från varandra, om man har pormaskar eller är lortig runt munnen lär det märkas.

Även om det verkligen inte är någon särskilt hemlig eller märkvärdig medicin man ska få utlämnad till sig, så gör de på detta vis.

Efter att jag uträttat mitt ärende på Apoteket, skulle Lilledotter och jag gå till Konsum för att handla. Vi steg ur bilen på varsin sida och Lilledotter tittar på mig med stora ögon, över bilens tak.

"Mamma- har du ätit glass?"

Det kunde jag inte neka till att jag gjort, en stund innan hon kom för att hämta mig där hemma. Glass med chokladsås och strössel. Väldigt mycket chokladsås för det tycker jag om.

"Är jag lortig runt munnen?" undrade jag och kände efter.

"Jaaa, det är du! Fast det syns kanske mest bara i solen...."

Det var ingen tröst för mig, för alldeles nyss hade jag suttit näsa mot näsa med en vänlig receptarie, och jag är ganska säker på att det inte behövdes en sol, för att skvallra om mitt tillstånd. Syns det med en hel bil emellan oss så...

Så blev vi då tvugna att skratta en stund och Lilledotter undrade varför vi aldrig kunde göra något utan att det måste hända något dumt!

Jag tänkte mest på att det inte var mig det var fel på. Jag menar att jag äter alltid glass och får mustascher som inte försvinner om man inte tvättar riktigt hårt- nej, den det var fel på var receptarien, som inte kunde kläcka ur sig något och ge mig en våtservett!

Istället satt damen och log förnumstigt, hela tiden, vilket jag trodde tillhörde hennes skolning!

De borde lägga till en klausul på Apoteks-skolan!