morhontass

När jag skulle börja att klippa min hund idag, blev hon inte så glad. Hon är den snällaste jag känner och det gör mig ont att jag oftast är så klumpig med saxen. Man kan säga att det gör nog mer ont i henne än i mig.

Än här, än där blir det små blodiga fläckar, någon gång piper hon till men hon ligger kvar, eller sitter eller står vilket det nu är hon gör. Klorna är svåra på henne, fast de är vita och det är för att pulpan alltid ligger väldigt nära spetsen. Ibland är det omöjligt att låta bli att klippa blod.

Någon gång emellanåt, när veterinären tar tandsten eller så, snaggar vi ned naglarna till förskräckelse, likväl växer pulpan ned på direkten. Jag tror att det beror på att hon är rätt smärt-okänslig. För annars skulle tårna göra ont på henne när hon springer på grus, och pulpan skulle dra sig tillbaka, så som sig bör.

Trots att hon blir ledsen och besviken när jag klipper blod, håller hon alltid fram sin tass så fint. Eller så ligger hon på sidan. Blundar och hoppas att det tar slut snart.

När jag nu skulle klippa henne med den fina maskinen som jag lånat av en väninna, Marina, så blev hon som sagt bekymrad och ville ligga i soffan och sova. Med maskinen blir det ju inget blod, inte i skinnet iallafall men hon förstod inte det.

Jag mutade henne: "Om du är snäll och lägger dig här så ska vi cykla runt Ockerån när det är klart"....Hon funderade nog en stund och cykla är det roligaste hon vet, så okay då.

Det tog ganska lång stund att klippa, eftersom jag gör ganska täta pauser. Jag har svårt att sitta på golvet någon längre stund, och så får ju Kelly vila sig, och äta godis.

Efter ett par timmar var vi klara. Att jag lovat henne en cykeltur hade jag redan glömt. Nu stod regnet som spööööön i backen, och klockan var kväller redan och björn och varg är rörligare än på dagen, får man anta.

Hur som helst; jag tänkte inte ens på cykeln, jag klädde på mig ytterkläder och tänkte gå en liten kantarell-promenad nedanför hästhagen bara. Typ tio minuter bara, det hinner man bli ordentligt blöt på. Särskilt en nysnaggad hund kommer att frysa.

Jag gick bakom ladugården och förbi hästarnas ligghall när jag upptäckte att bara den lille Jack var med. Jag ropade och ropade men hon kom inte, hon som annars är lyhörd och lydig som bara den.

Jag vände tillbaka och tänkte att hon ville nog inte vara ute men när jag kom upp till huset satt hon där. Intill min cykel....Hon huttrade lite, men reste sig och började vifta sådär förväntansfullt på svansen som hon gör när hon ska springa med häst eller cykel.

Det regnade verkligen för mycket, och hon hade inte mått bra av att bli så kall, inte den allra första stunden efter klippningen iallafall. Jag fick ta henne i koppel, tills vi kommit av gården, för hon vägrade lämna cykeln...

Lilla rara Kelly!

I morgon ska vi cykla, DET lovar jag....