Jominsann- MorHontass gick till doktorn!
Jag hävdade envist att det inte är någon idé att gå dit, onödigt att slösa pengar när jag bara är överansträngd och de ändå inget kan göra.
Men en natt, vaknade jag och gallskrek, for gråtande upp ur sängen, med händerna uppe i taket för att få ned det som sticker i dem och värker så galet. DÅ bestämde jag mig för att boka tid, och det gjorde jag dagen efter.
Det jag lider av hade ett namn: Någonting med "Ex" och så slutade det på något som lät som "kondom" men det var det inte..."Kyom" kanske, skit samma, det gör iallafall ont. Det där ordet sitter i armbågen, och nu är det så illa att armen inte går att räta ut och jag kan inte lyfta den alls, av egen kraft, måste hjälpa till med vänsterarmen. Ovanpå det var det karpaltunnelsyndrom, trodde doktorn, det är det som gör att händerna svullnar och värker. Jippi, jag är full av fina ord!
Ska boka tid hos sjukgymnasten, vilket kan tyckas ganska meningslöst, eftersom jag har det jobbet jag har, gymnastiken kommer att bli förstörd, genast jag sätter mig och mjölkar getter.
Hinner faktiskt inte skriva mera nu, hinner och orkar aldrig skriva, jag som tycker det är så roligt....egentligen...
Men en natt, vaknade jag och gallskrek, for gråtande upp ur sängen, med händerna uppe i taket för att få ned det som sticker i dem och värker så galet. DÅ bestämde jag mig för att boka tid, och det gjorde jag dagen efter.
Det jag lider av hade ett namn: Någonting med "Ex" och så slutade det på något som lät som "kondom" men det var det inte..."Kyom" kanske, skit samma, det gör iallafall ont. Det där ordet sitter i armbågen, och nu är det så illa att armen inte går att räta ut och jag kan inte lyfta den alls, av egen kraft, måste hjälpa till med vänsterarmen. Ovanpå det var det karpaltunnelsyndrom, trodde doktorn, det är det som gör att händerna svullnar och värker. Jippi, jag är full av fina ord!
Ska boka tid hos sjukgymnasten, vilket kan tyckas ganska meningslöst, eftersom jag har det jobbet jag har, gymnastiken kommer att bli förstörd, genast jag sätter mig och mjölkar getter.
Hinner faktiskt inte skriva mera nu, hinner och orkar aldrig skriva, jag som tycker det är så roligt....egentligen...
Jippi! Jag fick en bekräftelse!
Jag kröp ned bredvid sambon i morse- eller förmiddags kanske, när han nyss vaknat och jag varit vaken i många timmar.
Jag klagade på mina händer! Jag brukar försöka låta bli att klaga men nu gjorde jag det iallafall!
"KOLLA PÅ MINA HÄNDER!"
Sambon kollade! Och kollade en gång till!
"Jamen du, de är ju helt svullna! Kolla på den där!" sade han och tog tag i min högerhand.
Ja, den är faktiskt värst, den ser ut som en "typ vattenmelon"!
Jag är glaaaaaad att någon annan än jag ser att det gör ont....fy tusan, jag önskar att någon enda människa på försäkringskassan ska få känna, hur smärta tar sig ut...
Jag klagade på mina händer! Jag brukar försöka låta bli att klaga men nu gjorde jag det iallafall!
"KOLLA PÅ MINA HÄNDER!"
Sambon kollade! Och kollade en gång till!
"Jamen du, de är ju helt svullna! Kolla på den där!" sade han och tog tag i min högerhand.
Ja, den är faktiskt värst, den ser ut som en "typ vattenmelon"!
Jag är glaaaaaad att någon annan än jag ser att det gör ont....fy tusan, jag önskar att någon enda människa på försäkringskassan ska få känna, hur smärta tar sig ut...
Något är väldigt fel!
Jag märker nog att jag är den gnälligaste människan i världen! Men nu är det faktiskt riktigt illa!
Mitt ryggonda är illa- men faan att armarna är värre och fram för dem- händerna!
Ibland vaknar jag av att jag ligger med armar och händer rätt upp i luften, för att få bort blodet eller vad det är, ur dem. Det sticker, det idiotspränger, högerhandens långfinger finns inte ens, om jag rör på det får jag ström i hela kroppen.
När jag går upp på morgonen försöker jag att gymnastisera händerna för att få dem att leva. Fingrarna är så tjocka att de blänker i lampors sken. De går inte att knyta till mer än hälften, och försöker jag sätta ihop dem- liksom knäppa dem i morgonbön, så går inte det, det finns inte plats, de går inte ihop. VAD är det frågan om??
I höger armbåge har jag liksom en spik i ytterkanten, och i skulderbladen sitter en sån där järnvägsspik, flera dm lång. Min kiropraktor verkar ha lagt av, ingen hänvisning gavs på hans uppsagda telefonnummer, han kanske har dött, man kan göra det ibland.
Jag sätter min tro till Lilledotters kiropraktor i Sågmyra- Magsyra eller vad det heter...Måste be om numret....
Lilledotter har kört om mig på upploppet. Hon har fått jobb i lantbruksskolans nya flashiga ladugård, med robotmjölkning och allt datoriserat. Vi borde byta! Hon behöver bara gå omkring och peta runt lite gödsel i hallarna, så det hamnar på rätt plats för utgödsling, medan jag sliter livet ur mig med utgödsling a´la Ekeby-67 dvs skottkärra!
Och handmjölkar elva getter som mjölkar så in i h-e mycket- iallafall om mornarna! Misstänker att mina domnade händer kommer från dem. Och all annan mjölkning.
Datormusen sköter jag med vänsterhanden, den är iallafall lite bättre än den högra men det gör att jag inte sitter vid datorn mer än i nödfall. Som nu- lördag morgon, vaken sedan fem. Annars går jag upp fyra, så det var ganska bra ändå.
Nu ska jag släppa ut hästarna innan de sätter fart att riva stallet...
Fin dag till allesammans!
Mitt ryggonda är illa- men faan att armarna är värre och fram för dem- händerna!
Ibland vaknar jag av att jag ligger med armar och händer rätt upp i luften, för att få bort blodet eller vad det är, ur dem. Det sticker, det idiotspränger, högerhandens långfinger finns inte ens, om jag rör på det får jag ström i hela kroppen.
När jag går upp på morgonen försöker jag att gymnastisera händerna för att få dem att leva. Fingrarna är så tjocka att de blänker i lampors sken. De går inte att knyta till mer än hälften, och försöker jag sätta ihop dem- liksom knäppa dem i morgonbön, så går inte det, det finns inte plats, de går inte ihop. VAD är det frågan om??
I höger armbåge har jag liksom en spik i ytterkanten, och i skulderbladen sitter en sån där järnvägsspik, flera dm lång. Min kiropraktor verkar ha lagt av, ingen hänvisning gavs på hans uppsagda telefonnummer, han kanske har dött, man kan göra det ibland.
Jag sätter min tro till Lilledotters kiropraktor i Sågmyra- Magsyra eller vad det heter...Måste be om numret....
Lilledotter har kört om mig på upploppet. Hon har fått jobb i lantbruksskolans nya flashiga ladugård, med robotmjölkning och allt datoriserat. Vi borde byta! Hon behöver bara gå omkring och peta runt lite gödsel i hallarna, så det hamnar på rätt plats för utgödsling, medan jag sliter livet ur mig med utgödsling a´la Ekeby-67 dvs skottkärra!
Och handmjölkar elva getter som mjölkar så in i h-e mycket- iallafall om mornarna! Misstänker att mina domnade händer kommer från dem. Och all annan mjölkning.
Datormusen sköter jag med vänsterhanden, den är iallafall lite bättre än den högra men det gör att jag inte sitter vid datorn mer än i nödfall. Som nu- lördag morgon, vaken sedan fem. Annars går jag upp fyra, så det var ganska bra ändå.
Nu ska jag släppa ut hästarna innan de sätter fart att riva stallet...
Fin dag till allesammans!
Mor Hontass är ledig....
Egentligen vill jag inte vara det- jag tycker synd om korna, när Bonden ska sköta dem! De vet ingenting om vad som ska hända, när de får mat eller när de blir mjölkade nästa gång. Jag tar ledigt så lite som möjligt. Sist var jag ledig i Söndags, nu ska jag vara ledig en hel helg...
Det ösregnar ute! Hästarna som vanligtvis är tåliga håller på att frysa ihäl så vi har fått damma av stallet så de får komma in om natten. I trettio graders kyla frös de inte men när det är tio varmgrader och lite regn, då håller de på att frysa ihjäl....
Dagens boktips.
"Eskil- riddaren av syrénbersån" av Gunilla (tror jag) Linn Persson
Jag lyssnar på den som radioföljetong, och gör mig tjänsten, vänner- lyssna på den på P1:s hemsida- radioföljetongen, eller läs boken. Den är fullständigt underbar. Lille Eskil, som skulle varit en Birger men som blev en Mongoloid- som det hette på den tiden. Följ Karl-Astrid- som hette så för att alla hennes bröder började på Karl- genom hennes vedermödor och glädjeämnen under femtiotalet.
Ibland åker jag väldigt sakta hem från jobbet, för att jag ska hinna lyssna klart.
Grannen- Monica- har fått ett hingstföl! OHHH han är så fin och STOR!
Det ösregnar ute! Hästarna som vanligtvis är tåliga håller på att frysa ihäl så vi har fått damma av stallet så de får komma in om natten. I trettio graders kyla frös de inte men när det är tio varmgrader och lite regn, då håller de på att frysa ihjäl....
Dagens boktips.
"Eskil- riddaren av syrénbersån" av Gunilla (tror jag) Linn Persson
Jag lyssnar på den som radioföljetong, och gör mig tjänsten, vänner- lyssna på den på P1:s hemsida- radioföljetongen, eller läs boken. Den är fullständigt underbar. Lille Eskil, som skulle varit en Birger men som blev en Mongoloid- som det hette på den tiden. Följ Karl-Astrid- som hette så för att alla hennes bröder började på Karl- genom hennes vedermödor och glädjeämnen under femtiotalet.
Ibland åker jag väldigt sakta hem från jobbet, för att jag ska hinna lyssna klart.
Grannen- Monica- har fått ett hingstföl! OHHH han är så fin och STOR!
Det är inte så att jag inte vill blogga...
...för det vill jag.
Men ingenting fungerar längre! Ingenting!
Jag äter, sover, går ibland på toa, men mesta tiden arbetar jag. Sedan är jag trött! Och har ont i mina armar, som jag inte haft sedan jag förr jobbade med kor, jag hade glömt hur det var.
Att sitta vid datorn och använda händerna är alldeles väldigt svårt. Jag har ingen känsel i fingrarna, armbågarna är utan ork, och hela tiden känns det som om jag får stötar. Så jag kan inte testa stängslen längre, för jag tror att där är ström även när kontakten är urdragen!
Jobbet hos bonden flyter på som vanligt. Igår fick jag tillkalla Lilledotter, för jag orkade bara inte med situationen. Bonden var på något möte i Kålmården, säkerligen i Aphuset, och jag var ensam med hela rasket.
Två kor måste kalva på samma dygn, elaka som djävulen och hans anhang! En lyckades jag mjölka, men den andra gav jag upp, trots att Lilledotter assisterade.
Kossan hade två spenar i söder och två i norr. Vi hade behövt haft två mjölkmaskiner för att lyckas, fast det hade inte gått ändå, för kon hade så ont i sitt juver som var större och mera "ödemigt" än något jag sett tidigare under alla mina år med kossor. Hon var galen på riktigt! Vi skulle testa om kalven fick dia så vi slapp att mjölka henne men hon hotade att sparka kalven över hela ladugården, så vi gav upp.
Turligt nog fanns det en till ko, som fått sin unge på natten som jag kunde snatta råmjölk av. Hon var också galen, men inte lika galen, det gick att få på maskinen, även i mitt kravliga tillstånd.
Bonden blev arg på mig en dag, efter att jag blivit arg på honom! Jag skrek åt honom och när han skrek tillbaka klappade jag händerna för öronen och hojtade "bla bla bla bla" för att slippa höra vad han sade.
Då kastade han någonting i backen med kraft och skrek: "Dig kommer jag iallafall aldrig att gifta mig med...."
Nä, det var ju tur....
Häromdagen ville han att vi ska ha personalmöte snart, och planera sommarens aktiviteter....Personalmöte...han och jag och en box med vin! Och ost gjort på getmjölk....
Getmjölk ja! Jag avskyr getter!
Bonden har elva som ska mjölkas. Endel har inga spenar alls, man får sitta och pilla med fingertopparna och ska mjölken dessutom användas till mejeriprodukter är vikten av hygien alldeles förfärligt noggrann.
Men när man inte har vare sig kraft eller känsel i sina händer, då vet man inte om mjölken strilar genom handflatan innan den kommer ned i hinken, eller genom getternas skitiga pälsar...
Den dagen någon blir dödssjuk, ska jag tala om för hela världen, att jag sagt till Bonden att jag bara KAN inte finmjölka, händerna funkar inte till det. Jag kan mjölka till kalvar och höns, där det inte är så noga, men ska han ha fin mjölk, måste han fixa det själv. Men han är för lat, på tok för lat.
En gång hade jag kämpat med finmjölken i många dagar, silat den och kylt, tömt den på en tjugoliterskruka för att han skulle kunna använda den till ost och messmör. Krukan vart stående i sitt vattenbad utanför ladugården, det tog mig ca en och en halv timma varje gång, att mjölka getterna när man måste vara nogrann, i annat fall går det bra mycket fortare.
Mjölken stod kvar i sitt bad, och så stod den kvar ett tag till, sedan kom han och sade att "det får bli hönsmjölk, för den har surnat....
Jag undrar ofta vad jag håller på med.
Kära bloggvänner!
Jag mår inte värst bra. Inte psykiskt och definitivt inte fysiskt...
Men jag sover otroligt gott om nätterna kan jag säga! Det gjorde jag inte innan jag började hos Bonden, då var det den grejen som nästan gjorde slut på mig, att jag inte sov. Jag sover så gott, vaknar bara ibland av att jag skriker av värken i armarna och fingrarna.
Hur kan det bli så här???
Måste ut och ge hästarna kvällsmat nu, och sedan smörja lille tuppen som har kvalster på sina ben.
Ska skriva några rader till LeiaMia också, jag tänker på henne varje dag liksom alla andra som finns nära mitt hjärta. Nu bränner långfingret så tårarna rinner av sig självt....
Men ingenting fungerar längre! Ingenting!
Jag äter, sover, går ibland på toa, men mesta tiden arbetar jag. Sedan är jag trött! Och har ont i mina armar, som jag inte haft sedan jag förr jobbade med kor, jag hade glömt hur det var.
Att sitta vid datorn och använda händerna är alldeles väldigt svårt. Jag har ingen känsel i fingrarna, armbågarna är utan ork, och hela tiden känns det som om jag får stötar. Så jag kan inte testa stängslen längre, för jag tror att där är ström även när kontakten är urdragen!
Jobbet hos bonden flyter på som vanligt. Igår fick jag tillkalla Lilledotter, för jag orkade bara inte med situationen. Bonden var på något möte i Kålmården, säkerligen i Aphuset, och jag var ensam med hela rasket.
Två kor måste kalva på samma dygn, elaka som djävulen och hans anhang! En lyckades jag mjölka, men den andra gav jag upp, trots att Lilledotter assisterade.
Kossan hade två spenar i söder och två i norr. Vi hade behövt haft två mjölkmaskiner för att lyckas, fast det hade inte gått ändå, för kon hade så ont i sitt juver som var större och mera "ödemigt" än något jag sett tidigare under alla mina år med kossor. Hon var galen på riktigt! Vi skulle testa om kalven fick dia så vi slapp att mjölka henne men hon hotade att sparka kalven över hela ladugården, så vi gav upp.
Turligt nog fanns det en till ko, som fått sin unge på natten som jag kunde snatta råmjölk av. Hon var också galen, men inte lika galen, det gick att få på maskinen, även i mitt kravliga tillstånd.
Bonden blev arg på mig en dag, efter att jag blivit arg på honom! Jag skrek åt honom och när han skrek tillbaka klappade jag händerna för öronen och hojtade "bla bla bla bla" för att slippa höra vad han sade.
Då kastade han någonting i backen med kraft och skrek: "Dig kommer jag iallafall aldrig att gifta mig med...."
Nä, det var ju tur....
Häromdagen ville han att vi ska ha personalmöte snart, och planera sommarens aktiviteter....Personalmöte...han och jag och en box med vin! Och ost gjort på getmjölk....
Getmjölk ja! Jag avskyr getter!
Bonden har elva som ska mjölkas. Endel har inga spenar alls, man får sitta och pilla med fingertopparna och ska mjölken dessutom användas till mejeriprodukter är vikten av hygien alldeles förfärligt noggrann.
Men när man inte har vare sig kraft eller känsel i sina händer, då vet man inte om mjölken strilar genom handflatan innan den kommer ned i hinken, eller genom getternas skitiga pälsar...
Den dagen någon blir dödssjuk, ska jag tala om för hela världen, att jag sagt till Bonden att jag bara KAN inte finmjölka, händerna funkar inte till det. Jag kan mjölka till kalvar och höns, där det inte är så noga, men ska han ha fin mjölk, måste han fixa det själv. Men han är för lat, på tok för lat.
En gång hade jag kämpat med finmjölken i många dagar, silat den och kylt, tömt den på en tjugoliterskruka för att han skulle kunna använda den till ost och messmör. Krukan vart stående i sitt vattenbad utanför ladugården, det tog mig ca en och en halv timma varje gång, att mjölka getterna när man måste vara nogrann, i annat fall går det bra mycket fortare.
Mjölken stod kvar i sitt bad, och så stod den kvar ett tag till, sedan kom han och sade att "det får bli hönsmjölk, för den har surnat....
Jag undrar ofta vad jag håller på med.
Kära bloggvänner!
Jag mår inte värst bra. Inte psykiskt och definitivt inte fysiskt...
Men jag sover otroligt gott om nätterna kan jag säga! Det gjorde jag inte innan jag började hos Bonden, då var det den grejen som nästan gjorde slut på mig, att jag inte sov. Jag sover så gott, vaknar bara ibland av att jag skriker av värken i armarna och fingrarna.
Hur kan det bli så här???
Måste ut och ge hästarna kvällsmat nu, och sedan smörja lille tuppen som har kvalster på sina ben.
Ska skriva några rader till LeiaMia också, jag tänker på henne varje dag liksom alla andra som finns nära mitt hjärta. Nu bränner långfingret så tårarna rinner av sig självt....
