Man kan visst ha med sig en höna i sängen!
Mor Hontass tycker mycket om djur, och allra helst höns. Jag har inte särskilt många,eftersom jag för ett par år sedan gav bort en stor besättning.Jag hade drabbats av diskbråck i nacken och bara orkade inte sköta dem,trots att de nästan sköter sig själv.
Några av de äldsta gav jag till min närmnsta granne,Monica, IFALL att jag skulle vilja starta om igen var det lätt att hämta tillbaka dem.
Det gick inte så lång tid,några månader bara,sedan var de här igen. Inte så många, fem stycken kanske,men de fick kycklingar så de ökade snart i antal.
Bland dem fanns två mycket gamla Japanska silkeshöns. Vita och lurviga,mjuka och tillgivna,duktiga att lägga ägg och föda fram nya kullar.
En av dessa ljuvliga varelser föll offer för en av Den där Hontass mördarhundar.Leo,näst yngsta barnbarnet kom springande och ropade: ""MORMORMORMOR, skynda dig den lever!"
Jag förstod ingenting men sprang förstås efter honom och fann den nästan döda lilla hönan,tack och lov verkade hon medvetslös,men hon var bortom all räddning så jag hade ihjäl henne,snabbt och effektivt.
Så snäll var den lilla valpen! Hontass trodde att det var den äldre hunden,och satte fast henne i lina,men bara en liten stund efter det blev det en ny attack,dock utan dödlig utgång, av den söta och rara valpen! Det blev till att ta fram en lina till, och dagen efter fick hönsen vara inne och hundarna lösa igen.
Hur som helst,en hönsliv är inte så många år, jag vet inte hur gamla de kan bli, men min enda silkeshöna är rasande gammal, hon har överlevt de flesta i flockens start för en massa år sedan. Nu är hon så tunn, så att det enda som väger på henne, är den silkeslena fjäderdräkten.
Det smällde till i vädret häromdagen och plötsligt var här minus 25 grader.Jag har ingen värme i hönshuset som egentligen är ett gammalt spilt-stall.Det är dragigt från olika håll,och inte alls särskilt skönt. Men jag har märkt under åren, att de inte alls verkar må dåligt av det, tvärtom, de är piggelina och glada men vid sträng kyla spar de sin energi och gör inga ägg, det är klokt. Har de bara tillräckligt med fet mat, mår de bra.
Häromkvällen gick jag ut för att titta till dem, jag led verkligen med dem.Den lilla silkeshönan satt i ett hörn, inte tillsammans med de andra på pinnarna. Hon satt precis i draget vid dörrn, och där skulle hon troligtvis dött om jag inte tagit in henne.
Väl inne såg jag att hon skadat ett öga,förmodligen i en attack från höken,som tog sig in till dem,förra helgen. Hur han kom in vet vi inte, han har tidigare tagit min älsklingstupp,men det var utomhus,nu trodde vi att de var säkra. Han hade troligtvis krånglat sig in genom ett litet hål i taket,sedan kom han inte ut igen,men han hann ha ihjäl en tupp och skada flera hönor.
Den lilla hönan fick flytta in i kycklingburen,tillsammans med sju småttingar,som är tre veckor. Ett vanskligt expriment,det borde inte gå att göra så,hönor är oftast inte vare sig snälla eller smarta. Men hon lade sig tillrätta under värmelampan,kycklingarna lade huvudet på sned och undrade vad det var för ett vidunder,men fann sig snart tillrätta och lade sig bredvid henne.
Igår såg jag att ögat blivit sämre,det var helt igenkletat.Jag tog med mig koksalt och tops och höna och satte mig på sängen och tvättade rent,så att ögat öppnade sig.Jag smörjde hennes fötter med helosan,eftersom de var lätt angripna av kvalster.
Hon är så snäll och stillsam,jag lade lite halvsittande mot kudden,slog på tv:n, hönan lade sig tillrätta på mitt bröst och där låg vi och hade det mysigt.
"Men har du hönan i sängen"? sade gubben när han kom hem från grannen mittemot.
"Ja,hon ville det" svarade jag
"Jaha,hon ser ut att trivas bra där", sade han bara och lade sig tillrätta bredvid oss.
Hon fick iallafall inte sova hos oss, men en bra stund låg hon där alldeles stilla.
Bilden nedanför visar den lilla hönan i sin krafts dagar,hon var en baddare på att föda och sköta barn,det syns på blicken,så ska man jävlaranamma se ut när man har ungar att vakta.
Nu måste jag ge mig iväg och mjölka 16 ko och 8 getter, Bonden ringde förut och sa att han grävt ned traktorn i gödselstacken....jag har tjatat hela hösten om att han måste mocka undan skiten där,innan det blir för mycket. Men han är bara sådan, att han MÅSTE vänta tills det blir för mycket,så att han kan sätta sig fast. Ibland vet jag inte om han är på riktigt eller inte.
Gott nytt år!
Några av de äldsta gav jag till min närmnsta granne,Monica, IFALL att jag skulle vilja starta om igen var det lätt att hämta tillbaka dem.
Det gick inte så lång tid,några månader bara,sedan var de här igen. Inte så många, fem stycken kanske,men de fick kycklingar så de ökade snart i antal.
Bland dem fanns två mycket gamla Japanska silkeshöns. Vita och lurviga,mjuka och tillgivna,duktiga att lägga ägg och föda fram nya kullar.
En av dessa ljuvliga varelser föll offer för en av Den där Hontass mördarhundar.Leo,näst yngsta barnbarnet kom springande och ropade: ""MORMORMORMOR, skynda dig den lever!"
Jag förstod ingenting men sprang förstås efter honom och fann den nästan döda lilla hönan,tack och lov verkade hon medvetslös,men hon var bortom all räddning så jag hade ihjäl henne,snabbt och effektivt.
Så snäll var den lilla valpen! Hontass trodde att det var den äldre hunden,och satte fast henne i lina,men bara en liten stund efter det blev det en ny attack,dock utan dödlig utgång, av den söta och rara valpen! Det blev till att ta fram en lina till, och dagen efter fick hönsen vara inne och hundarna lösa igen.
Hur som helst,en hönsliv är inte så många år, jag vet inte hur gamla de kan bli, men min enda silkeshöna är rasande gammal, hon har överlevt de flesta i flockens start för en massa år sedan. Nu är hon så tunn, så att det enda som väger på henne, är den silkeslena fjäderdräkten.
Det smällde till i vädret häromdagen och plötsligt var här minus 25 grader.Jag har ingen värme i hönshuset som egentligen är ett gammalt spilt-stall.Det är dragigt från olika håll,och inte alls särskilt skönt. Men jag har märkt under åren, att de inte alls verkar må dåligt av det, tvärtom, de är piggelina och glada men vid sträng kyla spar de sin energi och gör inga ägg, det är klokt. Har de bara tillräckligt med fet mat, mår de bra.
Häromkvällen gick jag ut för att titta till dem, jag led verkligen med dem.Den lilla silkeshönan satt i ett hörn, inte tillsammans med de andra på pinnarna. Hon satt precis i draget vid dörrn, och där skulle hon troligtvis dött om jag inte tagit in henne.
Väl inne såg jag att hon skadat ett öga,förmodligen i en attack från höken,som tog sig in till dem,förra helgen. Hur han kom in vet vi inte, han har tidigare tagit min älsklingstupp,men det var utomhus,nu trodde vi att de var säkra. Han hade troligtvis krånglat sig in genom ett litet hål i taket,sedan kom han inte ut igen,men han hann ha ihjäl en tupp och skada flera hönor.
Den lilla hönan fick flytta in i kycklingburen,tillsammans med sju småttingar,som är tre veckor. Ett vanskligt expriment,det borde inte gå att göra så,hönor är oftast inte vare sig snälla eller smarta. Men hon lade sig tillrätta under värmelampan,kycklingarna lade huvudet på sned och undrade vad det var för ett vidunder,men fann sig snart tillrätta och lade sig bredvid henne.
Igår såg jag att ögat blivit sämre,det var helt igenkletat.Jag tog med mig koksalt och tops och höna och satte mig på sängen och tvättade rent,så att ögat öppnade sig.Jag smörjde hennes fötter med helosan,eftersom de var lätt angripna av kvalster.
Hon är så snäll och stillsam,jag lade lite halvsittande mot kudden,slog på tv:n, hönan lade sig tillrätta på mitt bröst och där låg vi och hade det mysigt.
"Men har du hönan i sängen"? sade gubben när han kom hem från grannen mittemot.
"Ja,hon ville det" svarade jag
"Jaha,hon ser ut att trivas bra där", sade han bara och lade sig tillrätta bredvid oss.
Hon fick iallafall inte sova hos oss, men en bra stund låg hon där alldeles stilla.
Bilden nedanför visar den lilla hönan i sin krafts dagar,hon var en baddare på att föda och sköta barn,det syns på blicken,så ska man jävlaranamma se ut när man har ungar att vakta.
Nu måste jag ge mig iväg och mjölka 16 ko och 8 getter, Bonden ringde förut och sa att han grävt ned traktorn i gödselstacken....jag har tjatat hela hösten om att han måste mocka undan skiten där,innan det blir för mycket. Men han är bara sådan, att han MÅSTE vänta tills det blir för mycket,så att han kan sätta sig fast. Ibland vet jag inte om han är på riktigt eller inte.
Gott nytt år!
Bonden och jag har ett eget språk....
För ett par år sedan gick Bonden emot sin egen övertygelse och införskaffade en mobiltelefon. Han lärde sig snabbt dess funktioner, och allt sedan dess, håller han den i sin hand.
Han pratar alltid, alltid i telefonen. I ladugården när han mjölkar, när han sitter på dass, när han står i duschen och därför får han köpa ny telefon ganska ofta.
Han har också lärt sig att sms:a, något som han ägnar all tid åt, när han ej pratar i den.
Häromdagen fick jag sms från honom:
"Mj du pmor? hon va hå hb,sv att tö. Ändr 2kr 1s,st på list. Ens i kur,ganska lätt,+på ksid. Gbiel kötts på vbben,vad?Lo?Kr gåva uni inne om -20,för dem o för fjus"
Detta betyder i sin helhet:
"Mjölkade du Pottimor?Hon var hård Höger bak(spene/juverdel),svår att tömma. Ändring 2kg kross 1kg solid (foder)står på listan. Ensillaget i kurvan ganska lätt,+på kortsidorna(av hagen) detta var en uppmuntran för att jag skriker om att ensillaget är för svårt för mig att hantera,med min trasiga rygg. Gosibiella köttsår på vänster bakben,Vad är det?Lodjur? Krona,Gåva, Unika får stanna inne om det är -20,för deras skull och för att lagårn inte ska frysa sönder.
Mor Hontass och Leo+Morgås och Tigås rumpor.
Mor Hontass...
...har skapat en egen blogg.
Men den snygga designen som jag vill ha,får jag nog överlåta åt Hontass själv,för jag vet verkligen inte hur man gör.
Konstigt var, att när jag skulle skriva bloggens namn,när jag skapade som bäst,så svarade den dumma datorn att domännamnet bara får innehålla bokstäver. "Mor Hontass",hjälp mig att räkna- hur många siffror är det i det namnet?Misstänkte mellanslaget och när jag tog bort det,funkade det.
Men jag vill inte heta "morhontass",jag vill heta Mor Hontass,så Hontass- hjälp mig med detta. Du får mitt lösenord så får du fixa med fina bilder,och fula också.
Vad bloggen ska handla om? Det får vi se,dagarna är så olika varandra, livet på landet är alltid spännande, jobbet hos Bonden med stort B, gör att en blogg blir lätt att finna innehåll till.
Man kan nästan säga att bonden och jag ÄR en blogg tillsammans. Vi älskar att hata och hatar att älska varandra. Vi kan inte leva med varandra och vi kan inte leva utan varandra.
Missförstå oss inte- han tillhör en annan kultur än jag,på mer än ett plan. Man kan säga att han är förtjust i mig som vän,men som kvinna är jag ointressant,iallafall i sänghalmen.
På så vis är han fullständigt riskfri!
På annat vis är han ohyggligt riskabel, för nerver och humör mest! Men jag har lärt mig, att låta saker rinna av mig, som det bekanta vattnet på gåsen. Det går, dag efter dag. Han retar mig, hela tiden, på kvinnors vis, och till sist kommer dagen då explotionen är ett faktum. (se /http://hontass.blogg.se/ )
Sedan är jag på noll igen, och historian upprepar sig.
Nu förhandsgranskade jag mitt inlägg- men jag vill inte ha skor och glasögon på min sida, fy vad fult. Får kolla lite närmare på detta en stund!
Men den snygga designen som jag vill ha,får jag nog överlåta åt Hontass själv,för jag vet verkligen inte hur man gör.
Konstigt var, att när jag skulle skriva bloggens namn,när jag skapade som bäst,så svarade den dumma datorn att domännamnet bara får innehålla bokstäver. "Mor Hontass",hjälp mig att räkna- hur många siffror är det i det namnet?Misstänkte mellanslaget och när jag tog bort det,funkade det.
Men jag vill inte heta "morhontass",jag vill heta Mor Hontass,så Hontass- hjälp mig med detta. Du får mitt lösenord så får du fixa med fina bilder,och fula också.
Vad bloggen ska handla om? Det får vi se,dagarna är så olika varandra, livet på landet är alltid spännande, jobbet hos Bonden med stort B, gör att en blogg blir lätt att finna innehåll till.
Man kan nästan säga att bonden och jag ÄR en blogg tillsammans. Vi älskar att hata och hatar att älska varandra. Vi kan inte leva med varandra och vi kan inte leva utan varandra.
Missförstå oss inte- han tillhör en annan kultur än jag,på mer än ett plan. Man kan säga att han är förtjust i mig som vän,men som kvinna är jag ointressant,iallafall i sänghalmen.
På så vis är han fullständigt riskfri!
På annat vis är han ohyggligt riskabel, för nerver och humör mest! Men jag har lärt mig, att låta saker rinna av mig, som det bekanta vattnet på gåsen. Det går, dag efter dag. Han retar mig, hela tiden, på kvinnors vis, och till sist kommer dagen då explotionen är ett faktum. (se /http://hontass.blogg.se/ )
Sedan är jag på noll igen, och historian upprepar sig.
Nu förhandsgranskade jag mitt inlägg- men jag vill inte ha skor och glasögon på min sida, fy vad fult. Får kolla lite närmare på detta en stund!
