Jämnställdhetsdebatten!

Jag har inte mycket till övers för så kallad jämnställdhet! Eller vad man kallar det!

Låt mig vara hemma med småbarnen, så kan gubben klippa gräs och laga bil. Ve den man som försöker inkräkta på mitt område.

Eller som när sambon försöker sköta diskmaskinen. Han gör sitt bästa- annat kan ingen säga! Men sedan måste jag plocka ur skåp och lådor från disk, som ej hunnit bli diskat! Har hundarna diskat det är det rent, anser han tydligen.

Jag kan inte ens släppa honom på att göra micropopcorn- han glömmer att ta av plasten av paketet.

Jag klandrar honom inte, han är bäst på så mycket annat!

Igår kväll, när jag kom från jobbet var han lite upprörd!

"Hur tvättar du egentligen, kvinna?"

Han höll upp ett par kalsonger, en och en halv meter breda över midjan.

"Jag skulle ta dem på mig, och det sade bara "kraaaash" i resåren! Jag har haft dem i tjugo år och de har aldrig gått sönder förr!"

"Älskling, du kan lämna in dem på "Nalletyg" bredvid Konsum i Rättvik, det brukar jag göra med trasiga kläder!"

Han hörde inte vad jag sade!

"Det var likadant med mina bruna, jag var i Rättvik och de ramlade ned på knäna hela tiden när jag var på affären, så jag fick gå och dra upp dem som ett fån!  När jag kom hem sade det bara "kraaaash" i dem också! Du tvättar FEEEEL"!

Sambon är med i någon sorts kalsongklubb, tror jag. Men de kalsongerna vill han inte öppna! De måste ligga till sig i tio år till!

Han är iallfall lite gullig, min egen gubbe!


Jag gjorde en generalmiss.....

...och det kunde kostat mig livet!

Sambons häst är lite sjuk, han har en stor hovböld och måste stå i stall, och när han väl får komma ut, ska gipset skyddas så att det inte blir blött.

Jag gick ut på morgonen, lindade in den onda foten i silvertejp, och så gick jag ut med dem i hagen. Min egen häst skuttade glatt iväg, som hon brukar. Så skulle jag släppa sambons häst. Jag frångick regeln, att alltid ha hästens huvud emot mig när jag släpper. Jag släppte honom bara vid min sida- och PANG sade det. Han brallade av glädje att komma lös, inte av elakhet, hoppas jag.

Men hans bakhovar träffade mig rakt i bröstet- mitt emellan tuttarna, och lite högre upp!

Jag tappade fullständigt andan. Fick inte luft alls, kunde dra in, men inte andas ut, ungefär som krupp!

Jag lyckades iallafall stappla in och väcka sambon, han blev rädd och tvingade mig vara på benen en stund. Andningskrampen släppte efter några minuter, kanske berodde den på att jag vart så skräckslagen.

Bröstet är rött, och hade hästen haft skor på sig, hade hovavtrycket varit markant, nu är det bara lite rött. Men det värker bakåt ryggen...

Hade han träffat bara lite högre upp, hade huvudet farit av, lite längre ned, varenda revben knäckts....

Tackar Gud att jag iallafall lever...

Äntligen fredag- igen!

Igår hade bonden ett sällskap på besök, det var elva avbytare som skulle ha träff, de hade läst om hans fäbod på Milkos mjölkkartong! Festligt!

De handlade lite på loppiset- en kvinna utbrast: "Men det HÄR var billigt! En skjorta och ett husdjur för endast 20
kronor!"
 
!

Hon hade kunnat bli skrämd för livet men tog det som naturligast i världen.

Jag har sovit borta halva veckan. Sover lite för länge där i mitt mörka härbre. Det är så härligt att vara där, särskilt innan läggdags, när jag sitter på brokvisten, och ser ända hem. Man ser kyrkan och även kalkbrukets rök och vet att där bor jag! Märklig känsla.

Korna har koll på mig. De såg inte när jag gick till härbret vid skogsbrynet, igårkväll, för de var bortåt Bingsjö, berättade mjölkbilskillen. Ändå låg alla kor runt omkring min stuga när jag kom ut i morse. De borde stått vid ladugården och råmat efter mig, eftersom jag var sen. Men de insåg att det inte var någon idé, bättre då att lägga sig tillrätta och vänta på att jag vaknar. De är då för rara!

En rolig bild på hönspappan- jag blir snart galen på hönsen. Den som sitter på sambons rygg, har för vana numera att sätta sig tillrätta på axeln så fort man vill sitta på trappen. Det värsta med dem är att de går in i huset om man inte går ut och matar dem stup i ett....


Bonde VS robot....

Jag var med lilledotter, och praoade på hennes sommarjobb, i Stiernhööksgymnasiets flashiga ladugård.

Det var roligt även om jag gick miste om en hel helgs ledighet... Idag var jag ledig och jag sov och sov ända tills klockan tio. Gick till Monica och tog en kopp kaffe, men vaknade ändå inte.

Lite fina bilder från robotladugården.



till höger i bild, kan man se en väldig borste, som kossan kliar sin rumpa på. En sån vill jag ha!

Vackra Lilledotter och vackra Jerseyn! En kviga som snart ska mjölkas in, sedan börjar ko-livet på allvar. En Jerseyko mjölkar i snitt 7 % fett, medan en vanlig SRB-(Svens RödBrokig) mjölkar kanske 3,8-4.00 %



Bonden sade att man inte har någon kontakt med djuren i stora besättningar. Men bättre kontakt än så här, det får man inte....

Lite hemska saker såg jag också, men jag är inte kvackelmagad så det gör inget. Grisar,kor,hundar, människor- alla dör en gång i livet, och här kan man inte bara gräva ned dem i en kista, utan man måste vänta in destruktion....Hmprmf,,,,,på min tid plöjde vi ned dem i åkern, eller körde dem till skogs! Det är förbjudet nu och det retar mig. Det vilda vill också ha lättfångad mat, de kan ej gå till ICA.

En och annan gam har fått sätta livet till, så är det när man är tarv/åpen....


Jag upptäcker att jag sullat bort en massa bilder i datorn, det har blivit så på senaste tiden, datorn är inte vad den varit precis som jag, sedan jag blev gammal.

Håll tummen för mig, att jag kan få ett jobb i Lilledotters ladugård, det skulle passa mig så bra, förmodligen skulle jag förbli  där, typ resten av mitt liv.

Men bonden då.........??????????????????????

Kanske vore det bättre att söka jobb på Malaysia, eller Sibirien, det är lagom långt dit.

Han kommer att bli galen galen galen....

Mysbilder



Härligt att fått ha ungarna här, de är så fina och rara! Leo var till en början skräckslagen för de sociala hönsen, han vågade inte ta ett steg för sig själv på gården.

Men efter ett tag blev han tuffare, och det sista han gjorde innan han for hem, var att hålla i den lilla tuppen i famnen, den som på bilden ovan, satt sig till rätta på Zacks arm.

Nytt jobb på gång, kanske kanske- hoppas hoppas, det är ett jobb som jag mer än allt annat i världen vill ha...berättar mer om saker och ting faller sig på plats.

Mardrömmar har jag, om att få fram det till bonden, om jag ska sluta hos honom. Jag skickar väl ett sms. Skyndar mig att stänga av telefonen, rent av ta ur batteriet, för vid det tillfället kommer han att ringa, så att det tränger igenom avstängningen.

Sedan låser jag dörren och kryper längst in i en garderob och inväntar jordens undergång!

Skönt att det är fredag idag. Bonden har varit bortrest, men ska mjölka i helgen! Skulle vilat mig men ska följa Lilledotter till hennes jobb och kolla lite. Spännande!

Lite mat nu, sedan bär det snart av igen, sista mjölkpasset på ett par dagar, ohhhh så skönt!

Lathundsblogg

http://hontass.blogg.se/

Skrolla ned ett snäpp och kolla vilka jag har hos mig!

Mina duktiga drängar! Önskar bara att jag var lite piggare, men jag är så trött så trött, att när jag går upp på morgonen, somnar jag genast om, i soffan, med kaffekoppen i handen....

Bonden är bortrest hela veckan, det är i och för sig skönt men korna har lagt sig till med en olat. De kommer inte hem när de ska på kvällen! Högmjölkarna kommer som de ska, men kvigor och några lågmjölkare kommer ett par timmar senare, vilket gör att jag aldrig får komma hem i kristlig tid på kvällen, måste börja om att mjölka när jag mjölkat klart de andra.

Måste få vara ledig snart...

Stulet från "Toppluvan"!

http://www.undertoppluvan.blogspot.com/

Härligt inlägg!

Kram till hela familjen!

fuskblogg

Jag mailade en vän idag, klipper ur en snutt ur texten, på så vis slipper jag skriva en gång till, hade nämligen tänkt att blogga om det här, men vännen kom först:


"En eftermiddag fick jag för mig att jag skulle åka genom skogen till fäboden. Det finns många vägar genom skogen, och en enda stor och fullt farbar väg, som jag oftast åker. Men den är lång rak och tråkig så ibland varierar jag mig. Det var en fredag, så jag tänkte mig att börja mjölka lite tidigt så jag fick tidig kväll, så jag åkte vid tretiden hemifrån.
 
I flera dagar, ja t o m veckor har jag funderat på hur länge jag kan åka utan att få punka. För även när jag kör stora vägen är sista en och en halv milen, dålig grusväg, och jag anpassar inte alltid hastigheten efter väglaget....
 
Hur som helst, mitt i djupaste urskogen sa det pang och bilen började studsa. Jag blev inte helt ledsen eller arg, det var förväntat, min lilla Volvo har kämpat tappert länge nog. Alltså stannade jag, tog en rök, började leta fram däck domkraft och fälgkors. Det fanns inget kors, men däremot en slags praktisk nyckel, med bara ett skaft. Alldeles för kort för att jag skulle orka dra loss bultarna.
 
Underlaget att hissa bilen på var inte det bästa, men jag donade till det och fick domkraften att stå stadigt. Lade stenar bakom hjulen och ettan i, för handbroms har jag ingen. Upp kom bilen och jag hade före det lyckats slå lös bultarna med en stor sten. Hej vad bra det går. Jag vickade försiktigt loss hjulet, var rädd att bilen utan handbroms skulle röra på sig. Just som jag fått hjulet i min famn, vinglade bilen till, bara aningens aning, och pladask låg den som en padda på vägen, med domkraften förskräckt utslagen intill. Vet inte hur det gick till att den inte hamnade under bilen, men det gjorde den inte.
 
Min första tanke var att nu går det inte att göra något mer, bilen måste lyftas med maskin. Det var omöjligt att komma åt fästet, där domkraften ska sitta och allt annat verkade liksom pappersaktigt...Men så kände jag en kant i bakdelen av hjulhuset, det var alltså höger framhjul jag fått punka på. Kruxet var att inte heller där fanns det plats att få under ens ett papper. Jag tog nyckeln som jag lossat bultarna med och började liksom "pet-gräva" ett hål!!! Det gick inte fort och översidan av handen rev emot bilens underrede, så blodet sprutade efter en stund och såren var fulla med grus och rost. Vid den tiden hade det kroppsegna morfinet löst ut och jag kände ingenting alls som gjorde ont.
 
Vet ej hur lång tid jag låg och grävde, men tillsist lyckades jag få in domkraften, och höll tummarna på att det inte skulle gå hål på underredet när jag lyfte. Det gick inte hål och reservdäcket kom lyckligt på plats. Puh...jag vevade ned bilen, och när den landat på marken, fortsatte den liksom att landa lite till; det fanns inte tillstymmelse till luft i däcket!
 
Till saken hör att jag häromdagen bad sambon att kolla luften i det, medan han ändå hade kompressorn framme, men minnet hänger inte alltid med, så det blev bortglömt.
 
NU insåg jag att även jag har mina begränsingar, jag kunde omöjligen blåsa in luft i däcket. Jag lade mig på rygg i gräset och ringde en vän, som kom med sin kompressor, han fanns bara ett par mil bort.
 
Medan jag låg där, med den vackra sjön Ljugaren på ena sidan och en brant slänt upp mot skogen, på den andra sidan av vägen hörde jag något djur passera ovanför mig. Jag såg liksom inte vad som fanns ovanför slänten, men jag hörde att något stort rörde sig. Det är rovdjurstäta marker där, det är kännt.
 
Dagen efter passerade jag på samma ställe, då hittade jag en stor vargskit, just där min bil stått både havererad och reparerad. Jag plockade upp den i min ständigt närvarande plastpåse. Bonden skickar alltid björn och vargskitar på analys, på så vis får vi reda på när och om de blir skjutna eller dödade på annat vis. Det kan ha varit vargen jag hörde där jag låg, för älg finns ingen, de är sedan länge uppätna. Det är ju så hemskt att rovdjuren, pga människans galenskap, lärt sig att där det finns människor, där finns det mat. Den hade naturligtvis lagt märke till mig och min bil, och sedan jag åkt därifrån, gått dit för att kolla om jag lämnat några goda sopor efter mig. För så gör människor!
 
Så har det blivit- det börjar likna svartbjörnens beteende i USA och Canada. Dumt! Vi kan vara vänner- bara vi lär dem att vi måste ha ett avstånd mellan oss!
 
Sambon sågar ved idag, han hyr en sån där flaschig maskin ibland som både kapar och klyver, Denna gång behöver jag inte vara med och stapla, det är ju skönt. Men jag får väl ställa fram dammsugaren så det ser ut som om även jag har något för mig idag.
 
Han har semester, har haft i flera veckor, och hans huvudsyssla har varit att mata hönsen. Han sitter på trappen, ibland med en starköl tätt intill, välförsedd med bröd och alla 25 hönor plus 6 halvstora kycklingar trängs omkring honom. De har blivit så tama att de sitter på både armar och rygg, och nu kan han inte visa sig, utan att han har hela flocken över sig. I nästa vecka kommer det nya kycklingar, en höna ligger på sju ägg. Det är alltid lika faschinerande. Hönor är världens bästa mammor."

Oj vad snabbt det gick att göra ett inlägg...
Nattinatt!

RSS 2.0